- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1915 /
512

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Marinpolitik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512 DAGENS FRÅGOR

alla de olika världshaf ven och då dessa flottor, hvar för sig, voro
starkare än de flottor därute varande makter själfva kunde uppsätta.
England hade därjämte i vissa fall monopol på världshandeln till
sjöss. Men dessa förhållanden hafva steg för steg ändrats alltefter
som nya sjömakter vuxit upp, däribland i första hand Nordamerikas
Förenta stater och — allra viktigast — Tyskland.

De engelska statsmännen hafva blott behöft genomläsa de årliga
statistiska redogörelserna öfver industriell produktion, sjöfart och
sjöhandel med därtill hörande näringsgrenar för att finna, huru
Tyskland med häpnadsväckande fart ökar sina siffror, hvilka visserligen
ännu befinna sig långt efter motsvarande siffror för England, men
som dock äro i ständigt växande. Och när därtill kommer, att
denna fredliga sjömakt åtföljes af en allt mer och mer hotande
örlogsmakt, som för hvarje ny flottlag — 1898, 1900, 1906, 1908 och 1912
— erhåller nya krafttillskott, då hafva engelsmännen förstått att
deras land fått en konkurrent, sådan som de ej häft sedan Tromps och
de Ruyters dagar.

England har inför dessa förhållanden nödgats draga ihop sin
sjömakt mot Nordsjön för att därstädes kunna under alla förhållanden
vara öfverväldigande stark gentemot Tyskland, medan Englands
intressen på andra haf fått öfvertagas af kolonialflottor eller af
allierade — Japan i Ostasien, Frankrike i Medelhafvet.

Hvad Tysklands flotta beträffar, utgör den icke en artificiell företeelse,
utan ansluter sig helt och hållet till rikets utveckling i öfrigt. Annorlunda
té sig förhållandena i Ryssland, som såväl tekniskt som personelt
saknar betingelser att blifva en sjömakt och som dessutom möter
svårigheter därigenom att riket gränsar till tre från hvarandra skilda
haf, hvilka icke rimligtvis kunna förenas — såsom tyskarna gjort
med Nordsjön och Östersjön genom Kejsar-Wilhelms-kanalen. För
Ryssland är flottan att betrakta såsom en gren af dess militärmakt,
något som måste finnas därför att Ryssland är en stormakt, hvilken
måste kunna göra sitt ord gällande äfven på hafvet. Ett artificiellt
underlag kan dock aldrig ersätta ett naturligt,

Frankrike har i samband med sin koloniala renässans på
1880-talet äfven uppmärksammat behofvet af sin sjömakts upphjälpande.
Efter många idéer och hugskott i typfrågan liksom i andra frågor,
hvilket förvisso stått i samband med fransmännens inventiösa men
impulsiva läggning, har Frankrikes sjömakt på senaste årtionde nått
en viss stadga och vuxit till aktningsvärd styrka, som motsvarar
landets ställning i Medelhafvet och dess företag i Nordafrika, bortre
Indien och Madagaskar.

Förutom de nu nämnda staterna, England, Tyskland, Ryssland och
Frankrike, redogöra författarne äfven för de öfriga krigförande
makter, som förfoga öfver sjöstridskrafter, nämligen Italien, Japan,
Österrike och Turkiet. För sistnämnda land har satts det varnande
mottot: »Im Momente des Kriegsausbruches ist es zum Riisten zu spät».
Arbetet, som är hållet fullt objektivt och utan tendenser, är i hög grad
instruktivt och af stort intresse vid bedömande af nu pågående krig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free