Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - En belgisk diplomat om Tyskland före kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 DAGENS FRÅGOR
af förståndsskäl fredsvän har ban så småningom — ännu den 30
november 1912 karakteriseras han af författaren i en depesch såsom
»passionément pacifique»— genomträngts af maktkänslor och
expansionsidéer, till dess han omsider stod färdig »att gripa första gynsamma
tillfälle att släppa lös ett krig, i hvilket segern syntes honom viss och risken
ingen.» Med honom delas ansvaret af hvad Be}^ens kallar ett
krigsparti bland högre militärer och ämbetsmän, bland den konservativa
jordadeln, bland riksdagsmän, främst ur de konservativas led men
äfven ur andra borgerliga partier, bland patriotiska skriftställare och
journalister, och inom hela hierarkin af vetenskapsmän och
universitetsmän, som i skrifter och undervisning gifvit näring åt de
nationalistiska lidelserna. Mot dessa inflytelser har det moderna Tysklands
svaga och undfallande statsmän — en Bethmann-Hollweg, en Jagow —
ej förmått bilda någon motvikt, och lika litet har en sådan funnits
i en splittrad riksdag, bland hvars olika partier, som nämndt, de
imperialistiska idéerna vunnit alltmera spridning. Jå, författaren går ända
därhän att antyda, att de konservativa funnit kriget opportunt,
emedan de däraf förväntade ett stärkande af sin maktställning, och
socialisterna, därför att de hoppades för priset af sitt stöd köpa de
politiska rättigheter de misströstade om att på annan väg förvärfva.
Majoriteten bland det tyska folket, särskildt inom kommersiella och
industriella kretsar samt inom arbetarklassen, har enligt den
belgiske diplomatens mening varit fredsvänlig men i det afgörande
ögonblicket genom ledningens skickliga förvanskning af det verkliga
sammanhanget trott sig hotad i sin existens och sin nationella ära och
därför som en man gått med. Bestämdt afvisande ställer sig
författaren mot den uppfattning — som äfven på vissa ententehåll
vunnit burskap — att Tysklands raska folkökning och oerhörda
ekonomiska expansion varit mäktigt bidragande orsaker till kriget.
Den grunduppfattning, som här ofvan i korthet refererats, förråder
på afgörande punkter en slående frändskap med den, som framlyser
ur den franska regeringens ad hoc mästerligt sammanställda gula bok.
Det kan därför icke öfverraska, att åtskilliga i Beyens’ bok anförda
smådrag tydligen ge vid handen författarens nära förbindelse med
och varma beundran för den franske ambassadören Cambon, utan
jämförelse den mest betydande af de främmande representanterna i
Berlin. Här är icke tillfälle att generellt ingå på hållbarheten af den
dokumentation, som baron Beyens lämnat för sin uppfattning och
värdesättning af Tyskland före kriget. Här må allenast beröras en
punkt, frågan orn 1913 års arméreform, enär den förut citerade tyska
aktpublikationen lämnar tillfälle att belysa den med ett från tiden
fore kriget härrörande uttalande af författaren själf. I sin bok vill
Beyens i 1913 års > Wehrvorlage» finna ej en af det ändrade världsläget
betingad skyddsåtgärd, utan en förberedelse för krig, jå, han ger t.
o. m. uttryck åt den misstanken, att finansieringen af förslaget med
afsikt lagts så, att den genom själfva sin tryckande tyngd skulle inom
folkstämningen bereda jordmån för en katastrof. I sin bevisföring
tvekar han ej att bortförklara ett så pass påtagligt faktum som att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
