Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - En belgisk diplomat om Tyskland före kriget - Partiella rättegångsreformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 519
1912 års tilldragelser på Balkan väsentligen försvagat
Donaumonarkins och därmed Tysklands politiska och militära ställning och
åberopar till yttermera visso som stöd ett af den franska gula bokens
både till ursprung och innebörd omtvistligaste aktstycken. Detta i
framställningen ifrån år 1915. I en depesch af den 12 juni 1914
—- således icke två månader före krigsutbrottet — formulerade han
däremot sin dåvarande åsikt i frågan på följande sätt:
Jag har kommit till den uppfattning att, såsom herr von Bethmann-Hollweg
från riksdagstribunen framhållit, hufvudmotivet för 1913 års tyska armélag
varit faran för ett Balkanförbund, som senare skulle lamslå en stor del af de
österrikiska stridskrafterna. Några veckor efter förslagets framläggande hade
Balkanförbundet upphört att finnas till. Men då fann sig den kejserliga
regeringen stå inför en oförutsedd fara: framläggandet af ett förslag om ökning af
franska arméns krigsstyrka, hvartill anknöt sig ett våldsamt fälttåg af tal och
tidningsartiklar mot Tyskland.
En objektiv iakttagare torde icke kunna jäfva, att baron Beyens
såg klarare i juni 1914 än i juni 1915.
l afslutningskapitlet af sin bok ägnar baron Beyens några varmt
skrifna sidor åt ett försvar för eller rättare en hyllning åt
småstaterna, främst åt sitt olyckliga fosterland. Att denna vältaliga plaidoyer
i det väsentliga blir en passionerad anklagelseakt mot Tyskland, är
alltför naturligt. Men om allenast från detta enda håll faror hotade
småstaterna, skulle framtiden för dessa vara åtskilligt mindre mörk,
än den i verkligheten nu synes. Ingen har väl i klarare ord uttalat
småstaternas dödsdom än engelsmannen Salisbury, och han afsåg
visserligen icke, när han fällde sitt berömda yttrande, att varna
allenast eller ens särskildt för Tyskland. De lärdomar, som från olika
håll bibragts oss under kriget från begynnelsen och allt intill nu,
medge verkligen inga undantag från regeln, att »det er vanskeligt ät
spise Kirseba3r med de store».
De partiella rättegångsreformernas tid är
tydligen icke förbi, trots det pågående arbetet på
den stora reformen med rättegångsväsendets omdaning, och därom är
i och för sig intet annat än godt att säga. En del brister i
rättegångsväsendet äro af den art, att hvarje uppskof med deras botande
är i hög grad betänkligt — så var fallet med rätten att fullfölja
äfven det minsta mål till Kungl. Maj:t; andra ändringar åter äro
nödvändiga främst såsom förberedelse till den stora reformen.
En fråga af det sistnämnda slaget är afskaffande! af
rådstufvu-rätterna i de smärre städerna. De svårigheter, som därmed äro
förenade, göra dessa städers successiva läggande under landsrätt i hög
grad önskvärdt. En af förutsättningarna för att de skulle vilja afstå
från den egna j urisdiktionen har emellertid ansetts vara, att
rättskipningen på landet göres snabbare.
Denna fråga har nu attackerats från två håll. Å ena sidan har
inom Justitiedepartementet nyligen utarbetats ett förslag om särskilda
häradsrättssammanträden mellan de ordinarie sammanträdena; å andra
Partiella
rättegångsreformer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
