Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Engelsk kyrklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 DAGENS FRÅGOR
privatlifvet.» Den ädle whiglordens indignation var nog så ärlig, som
hans skeptiska humör öfver hufvud tillät. Det är tydligen en lång
väg till denna världsmannamässiga indifferentism från den trosstarka
religiösa glöd, som en gång utgjorde hans eget partis utgångspunkt.
Man kan likväl i Holmquists skildring se vägen liksom utstakad från
det ögonblick, då 1600-talets våldsamma trosstrid mynnar ut i Lockes
oförbehållsamma tolerans. Oförbehållsam, ty Lockes reservation mot
statsfarliga sammanslutningar som den romerska katolicismen dikterades
blott af lämplighetshänsyn och skulle förfalla med dessa. Emellertid,
sådan den engelska kyrkan med sin underligt brokiga gestaltning
tedde sig vid öfvergången till 1700-talet, inneslöt den möjligheter ej
blott för alltmera genomförd tolerans och för utveckling i
katoliserande riktning utan ock för bevarande och stärkande af den
protestantisk-evangeliska andan.
Huru detta sista lyckats, har Holmquist icke haft anledning att i
sin framställning gå in på, men läsaren finner vissa betydelsefulla
förutsättningar klarlagda. Dessa äro värda att observera vid en
tidpunkt, då det i och för sig särdeles väl befogade svenska intresset
för engelsk kyrklighet synes ha en viss tendens att öfvervägande
entusiasmera sig för ritus och halft katoliserande inrättningar. För
visso, de kyrkliga ceremoniernas lyftande betydelse får icke
underskattas, men man vakte sig väl att göra dem till hufvudsak! \7i
behöfva så många som möjligt af allvarliga — såg gärna verkligt
helgade — män och kvinnor, men vi behöfva icke få några helgon med
eller utan kanonisering insmusslade. Och det är väl behöfligt, att
litet hvar kan finna någon lugn stund för samlande meditation under
lifvets splittrande hvarjehanda, men det är inga världsafstängda
klosterstiftelser, som därför tarfvas. De uppslag i denna riktning, som
finnas bl. a. i det moderna England och nu kanske börjat vandra
öfver till oss, ha mycket litet gemensamt med den anda af
flammande eld, som, personifierad i Cromwell, satte sitt outplånliga märke
på den engelska religiositeten och gaf denna dess världshistoriska
bet}rdelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
