Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - Den hotande anarkien på arbetsmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 65
äfven på denna högst auktoritativa väg gulaschandan skulle yttermera
spridas bland arbetarmassorna.
Ty här är fara å färde. Socialt sedt faller denna särskildt bjärt;
i ögonen beträffande dels den stegrade ungdomskriminaliteten, dels
den växande anarkien på arbetsmarknaden.
Allteftersom man börjar få möjlighet att öfverblicka
barnavårdsnämndernas och uppfostringsanstalternas verksamhet i vårt land sedan
krigets utbrott, kan man nämligen konstatera en tilltagande moralisk
förvildning hos ungdomen. De större korrektionsinrältningarna,
såsom Bona och Hall, äro öfverfyllda; från fångvården förmäles, att
antalet straffade i de yngre åldersklasserna är i sådan tillväxt, att
Here af våra fängelser måst förvandlas till så godt som enbart
ungdomshäkten. Brotten bestå merendels i tillgrepp af allehanda varor;
metaller, skrot, gummi o. dyl., hvilkas eftersökthet alltid lockar
köpare och hvilkas stegrade pris medför att snatterigränsen i
strafflagen överskrides.
Ungdomsbrottsligheten är dock, trots allt. af begränsad natur. De
metoder åter, som syndikalislerna lyckats praktisera ifråga om
ar-betsaftal och lönestrider, och hvilka gonom sin hänsynslösa
användning af den tillfälliga chansen och sin moraliska nihilism mot tro
och lofven äro äkta afläggare af affärsgulaschen, tillämpad på varan
arbetskraft, innebära till sina konsekvenser för arbetsmarknaden en
vida större samhällsvåda. De kunna i fortsättningen ruinera all den
ordning och sedvanerätt, uttryckt i gällande kollektivaftal, som
arbetsgifvarnes och arbetarnes organisationer mödosamt byggt upp under
årtiondens mödor och strider.
Gentemot affirsgulaschens värsta utsväfningar sökte dock svenska
staten häfda sin suveränitet genom krigshandelslagen. Men det
anspråkslösa förslag till arbetsaftalslag, som förelåg till samma 1916
års riksdag och som sökte tillvarataga det allmännas och tredje mans
sannskyldiga rätt och nytta, lät civilministern falla under bordet,
därför alt det ej föll de intresserade parterna riktigt på läppen. När
det kommer till kritan, äro nämligen hvarken de »gamla»
fackförbunden, af hänsyn till den öfver allt annat gående klassolidariteten,
vidare benägna att på skärpen taga itu med de
organisationssplitt-rande syndikalisterna, såsom det visade sig vid Landsorganisationens
senaste kongress i somras, då det af ledningen framlagda förslaget
orn en förnuftig begränsning af syndikalisternas ohejdade
blockadför-klaringor förkastades, ej heller ha de enskilda arbetsgifvarne visat
den ståndaktighet emot syndikalistisk revolvertaktik, som varit
erforderlig. Ställda mellan valet att gå miste om en god affär eller att falla
undan för ohemula syndikalistkraf, ha många arbetsgifvare under de
förflutna gyllene åren föredragit det senare och därmed bundit ris
åt egna och kollegers ryggar samt inför de okriliska massorna
desavouerat den »gamla», efter vederhäftiga metoder arbetande
fackföreningsrörelsen. Det är på detta sätt, som syndikalister språngvis
kunnat höja timlönen med en femtioöring i taget, erhålla retroaktiv
löneersättning för alla strejkdagar samt få ungsocialisten Birger Svan
5. Svensk Tidskrift 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
