Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 27. 5. 1918 - Fyra freder i öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR ’279
republiken Ukraina. Ryssarnas främste underhandlare, Trotski,
förhalade i januari under ideliga demagogiska agitationstal
förhandlingarna, sannolikt i hopp om att den länge af bolsjevikerna
efter-trånade »världsrevolutionen» skulle bryta ut i Berlin och Wien. Den
uteblef emellertid och kunde ej ersättas med de kortvariga
»storstrejkerna» där och i Budapest eller det myteriförsök på
österrikiskungerska flottan, hvarom nu, tre månader senare, engelska
korrespondenter i Italien erhållit mer eller mindre färgade upplysningar.
Centralmakternas ledande statsmän hade emellertid fått en till
eftertänksamhet manande lektion om bolsjevismens smittofara, och vid
förhandlingarnas återupptagande efter en kortvarig paus anslogo de
en vida sträfvare ton än förr, undanbådo sig genom Kuhlmann
»agitatoriska folktal» och ställde bolsjevikerna mot väggen genom att den
9 februari med radans ombud afsluta ett fredsfördrag med Ukraina.
Trotski sökte parera genom sin ryktbara manöver med förklaringen
af den 10 februari om krigstillståndets upphörande utan fred. »Fred,
fred, fred, kriget är till ända, det förbannade människoslaktandet är
slut», lät generalissimus Krylenko gnista »till alla», men snart nog
visade det sig, att manövern duperade ingen. Kuhlmann hade
sinnesnärvaro nog att omedelbart replikera, att Trotskis förklaring att fred
ej skulle slutas faktiskt innebar ett annullerande af vapenstilleståndet,
enär detta måste anses upphöra med sitt »existensmål»,
Sträfvandena att afsluta en fredstraktat. Tyskarne grepo i
öfverensstämmelse härmed den 17 februari till offensiven, intogo Diinaburg, Reval
och Pskov samt syntes hota Petersburg, och då föllo bolsjevikerna
till föga. Nya förhandlare sändes till Brest-Litovsk, och den 3 februari
undertecknades där centralmakternas af Tyskland dikterade fred med
Ryssland.
Redan den 25 januari hade Kuhlmann i tyska riksdagen påpekat,
att Ukrainafreden skulle göra det omöjligt för det därigenom från all
bundsförvantshjälp isolerade Rumänien att »längre sätta sig upp mot
centralmakternas fredsvilja». Då bolsjevikernas försök att störta den
fredsslutande radan i Ukraina misslyckats på grund af en
tysk-österrikisk »opolitisk» inryckning i landet, blef riktigheten af Kuhlmanns
slutsats uppenbar. De i början af februari inledda fredsunderhandlingarna
med Rumänien började ånyo och togo inför den säkra utsikten af en
framryckning äfven till Jassy mycket rask fart. Redan två dagar efter
freden med Ryssland afslöts i Buftea den preliminärfred, som helt
nyligen efter segslitna ekonomiska förhandlingar ledt till
fredsfördragen i Cotroceni den 6 maj. I hufvudsak var det hela redan klart
genom preliminärfreden af den 5 mars, och denna följdes efter
ytterligare två dagar af den tysk-finländska fredstraktaten i Berlin den 7
mars, som beseglade krigstillståndets formella upphörande på
östfronten och till korrelat fick den tyska hiälpexpeditionen mot
bolsjevikernas finländska revolutionsvapendragare.
De fyra fredssluten bilda ett sammanhängande helt, hvilket kanske
tydligast framträder i de handelsaftal, som utgöra de ej minst
väsentliga momenten i uppgörelserna. Efter dessa freder vetter Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
