Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 27. 5. 1918 - Fyra freder i öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 DAGENS FRÅGOR
ekonomiskt och politiskt åt öster på ett helt annat sätt än tidigare i
sin historia. Det har jämte sina bundsförvanter sökt skaffa sig nödiga
tillförselmöjligheter för att vid behof kunna uthärda det ekonomiska
krig efter freden ententestatsmännen halft om halft redan förklarat.
Och därmed har det äfven faktiskt åtagit sig att inom Östeuropas
väldiga vidder återställa så pass mycken ordning som kräfves för att
östgränsen skall vara tryggad och införselmöjllgheterna österifrån
öfvergå från traktatlöften till realiteter. Ryssland med därifrån nedsmittade
gränsmarker är, för att använda Hjärnes ord, en pesthärd, som
behöfver rensas och utdikas, underkastas ett desinfektionsarbete mot
den inrotade smutsen. Det är ledningen af eller åtminstone uppsikten
öfver detta jättearbete, tills vidare förnämligast i gränsmarkerna, som
Tyskland efter rätt stor tvekan funnit nödvändigt att gripa sig an
med, till sitt eget och bundsförvanternas skydd samt till tryggande af
Östeuropa som tyskt uppland, om västmakterna skulle framhärda i
sina tendenser till fortsatt blockad efter det allmänna fredsslutet.
Ukrainafreden kallades af grefve Gzernin en »brödfred», och för
att den snabbt skulle bli en sådan — Österrike behöfver bröd för
att undgå tragiska former af nationalitets- och klasskampens
skådespel — måste Tyskland alltmer inblanda sig i Ukrainas förvirrade
inrepolitiska förhållanden. Freden med Ryssland fritog Litauen,
Kurland samt delar af Livland från att »längre lyda under den ryska
statssuveräniteten», gaf de båda centralstormakterna
bemyndigande att utan rysk inblandning »bestämma öfver dessa områdens
framtida öde» samt förpliktade Ryssland till allmän demobilisering
och en snar fred med Ukraina. Därjämte fick Tyskland faktiskt
herravälde äfven öfver Estland och återstående livländska områden genom
bemyndigandet att där hålla erforderlig polismakt, »tills säkerheten där
tryggats genom egna landsinstitutioner och den statliga ordningen
återställts». Ett liknande inflytande i Finland förvärfvades genom
hjälpexpeditionen dit och Berlinfredens protektoratsbestämmelser.
Den rumänska freden åter tryggade genom en serie gränsregleringar
Österrike-Ungern mot nya rumänska öfverfallsäfventyr och förberedde
direkt gränsförbindelse vid Järnporten mellan Tyskland-Österrike och
Bulgarien. Den inrymde vidare åt Bulgarien — genom dess förvärf af
Dobrudsja, suppleradt längre fram, om programmet kan genomföras,
af motsvarande gränsutvidgning i Macedonien och på serbiska
Donaustranden — ställningen som Balkanhalfön starkaste stat och
centralstormakternas uppsyningsrnan där nere. Därjämte tillförsäkrade den
åt dessa båda stormakter säker tillgång till de rika
petroleumtillgångarna i Rumänien. Om Ukrainafreden var tänkt som en
brödfred, så skulle med lika fog freden med Rumänien kunna kallas en
oljefred. Till sist tillförsäkrade sig segrarna kontrollen öfver
Donauskeppsfarten, i fråga om hvilken Englands, Frankrikes och Italiens på
fördragen om den europeiska Donaukommissionen hvilande
inblandningsmöjligheter eliminerades. Ett motstycke därtill här uppe ser
man i de tyska Sträfvandena att för Östersjön genomföra en särskildt
mot England riktad ny Monroedoktrin, hvars betydelse klarlägges an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
