Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 27. 5. 1918 - Storpolitiska kejsartelegram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 283
intrycket af denna kris finner man tsaren villigt acceptera tanken och
anhålla om utkast till öfverenskommelse, hvilket också följer redan
nästa dag. Det hela gick emellertid för denna gång om intet, då
tsaren efter några veckor befanns obenägen att skrifva under utan
att först delgifva franska regeringen planen, hvilket kejsar Vilhelm
åter absolut motsatte sig.
Följer så å ena sidan den första Marockokrisen med kejsarens
sensationella besök i Tanger på våren 1905 och Frankrikes undanvikande
för den tyska påtryckningen genom Delcassés fall den 6 juni, å andra
sidan Rysslands afgörande nederlag till lands vid Mukden och till
sjöss vid Tsusjima. Nu ansåg kejsaren tydligen ögonblicket inne för
en ny aktion. En och annan torde behålla i personlig hågkomst de
tyska krigsskeppens något oförklarligt verkande vistelse i de svenska
farvattnen under unionsbrottets sommar. Det är också från
Härnösand, som det telegram är afsändt, hvari- kejsar Vilhelm ger uppslaget
till det plötsliga möte med tsaren i Björkösund i Finska viken, hvars
innebörd ända tills nu varit fördold för en undrande värld. Resultatet
befinnes ha varit intet mindre än ett formligt försvarsförbund mellan
Tyskland och Ryssland, högtidligen underskrifvet och kontrasigneradt den
24 juli 1905 och bl. a. innehållande bestämmelsen, att Ryssland skulle
föreslå Frankrike att ansluta sig därtill— själfva dokumentet
offentliggjordes i dec. 1917 af bolsjevikerna och återgifves i båda de här
påpekade arbetena. — Segern syntes alltså vunnen, då kejsaren anträdde
återfärden till Tyskland. Att den dock icke var befäst, framgår
tydligt nog af några af aktstyckena från hösten 1905, särskildt ett långt
chiffertelegram af den 29 sept., där kejsaren låter sin
öfvertalnings-förmågas gröfsta artilleri spela för att hålla tsaren fast — »we joined
hands and signed before God, who heard our vows», »what is signed
is signed, and God is our testator» o. s. v. — men tydligen utan
tillräcklig effekt. Åtminstone lät Isvolski, dåvarande rysk minister i
Köpenhamn och från 1906 utrikesminister, i en i Le Temps den 15 sept.
1917 publicerad intervju (in extenso återgifven af Puaux, i
sammandrag af Nielsen) förkunna, att utrikesministern Lamsdorff redan i sept.
1905 lyckades få traktaten förklarad utan verkan på grund af
Frankrikes obenägenhet att ansluta sig, och att han själf vid kejsarmötet i
Swinemunde 1907 på tsarens order meddelade rikskansleren furst
Bulow, att ryska regeringen betraktade d>n som icke existerande.
Utgör historien om det tysk-rysk-franska alliansförsöket de
ifrågavarande afslöjandenas världshistoriskt viktigaste upplysning, innehålla
de emellertid också ett och annat af speciellt intresse för de
nordiska rikena. De sammanfalla ju till tiden delvis med den
svensknorska unionskrisen, och äfven om denna ej mycket där beröres, kan
dock ett och annat af intresse utläsas dels ur dem, dels ur det bref
från kejsaren till furst Bulow af den 25 juli 1905, dagen efter
Björkö-fördragets afslutande, som i anledning af telegrammens publicering
1917 offentliggjordes i Norddeutsche Allgemeine Zeitung (återgifvet hos
Nielsen). Så mycket är tydligt, att tsaren framför allt fasade för
republik i Norge, att prins Carls af Danmark norska tronkandidatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
