Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 27. 5. 1918 - Storpolitiska kejsartelegram - De krigförande folkens själfmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 DAGENS FRÅGOR
ingalunda var honom välbehaglig — prins Valdemar tycks ha varit
hans kandidat — och att han i upphöjelsen af kung Edvards måg på
Norges tron såg en hafstång för Englands inflytande och intriger.
Tsarens uppskattning af den blifvande kung Haakon själf ter sig för
öfrigt i lika hög grad »utan illusioner», som kejsar Vilhelm fann
dennes uppfattning vara med afseende på den uppgift, som väntade
honom i hans nya land.
För Danmark innehålla aktstyckena meddelanden af största intresse.
Tydligen ha kejsarne, särskildt tsaren, i Björkö tänkt sig någon sorts
anslutning från Danmarks sida till deras plan att vid krigstillfälle tillsluta
Östersjön för Englands flotta — hvilken för öfrigt just vid denna tid
som bekant begaf sig ut på en demonstrativ färd till dessa vatten.
Kejsar Vilhelm, som i slutet af juli besökte Köpenhamn, fann
emellertid stämningen där under engelsk inverkan sådan, att han ansåg
klokast att afstå från alla dylika antydningar. Han tröstar med
att tiden ändå verkar i gynnsam riktning. Genom ett samtal med
Isvolski har han nämligen kommit till den uppfattningen, att betydande
och växande kretsar i Danmark vänta och skola finna sig i att i
händelse af krig Ryssland och Tyskland ockupera landet!
Isvolski har i sin nyssnämnda intervju sökt fritaga sig från att ha
sagt kejsaren något dylikt, och från danskt håll ha också gensagor
hörts. Hur det nu må förhålla sig med grunderna för kejsarens
uppfattning af förhållandena, så mycket är tydligt — i synnerhet om man
dessutom håller i minnet meddelandet i Delcassés organ efter hans
afgång 1905, att England under krisen 1904 — 05 skulle varit beredt att i
händelse af krigsutbrott landsätta 100,000 man på Jylland — att
Danmark lika väl som Belgien kunnat blifva det första offret vid utbrottet
af ett stormaktskrig. Det är ett af de värdefulla fakta, som framgå
af de gjorda afslöjandena — ett faktum, som icke heller saknar sin
betydelse för Danmarks närmaste grannar.
Allt efter som kriget utsträckes från det ena
året till det andra, ökas möjligheterna att i
statistikens siffror afläsa dess verkningar på de krigförandes hela
befolkningskaraktär, och därmed bli dess för lång tid framåt ödeläggande
följder allt tydligare. I åtskilliga fall är man visserligen ännu
hänvisad till siffror för delar af de olika länderna, men materialet är
dock tillräckligt stort att medge en öfverblick af läget, och försöken
härtill bli allt talrikare. Frågan har redan berörts förut här i
tidskriften (årg. 1916 sid. 471 f.) men kan förtjäna belysas genom det
långt fylligare material som nu står till buds. Det följande grundar
sig närmast dels på en redan årsgammal, ganska utförlig studie af
befolkningsutvecklingen i Tyskland och Frankrike, utgifven som tredje
häftet af en bulletin från Selskabet for social Forsken af Krigens
Föl-ger i Köpenhamn, dels på ett föredrag om befolkningsstatistikens
utveckling under krigets inverkan, af den nuvarande chefen för
Englands befolkningsstatistik, sir Bernard Mallet, i senast hitkomna häfte
af Journal of Royal Statistical Society. Genomgående är det fastlands-
De krigförande
folkens själfmord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
