Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Genmäle. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 LITTERATUR
för uteslutna moment vore obehövlig. Det är, såvitt jag förstår,
omöjligt för teoretikern att uppge det kravet på sina läsare, att
de vid tankegångens tillämpning på ett konkret fall själva underkasta
sig mödan att genomgå de därvid ingående faktorerna och se, om
någon av dem är av den vikt att den modifierar eller omkastar
resultatet. Enligt min egen erfarenhet som må gälla vad den kan,
är detta mycket mindre vanligt än man antar, men i alla händelser
upphäver det ej de teoretiska slutsatsernas giltighet i och för sig.
l inledningskapitlet till min bok Världskrigets ekonomi (1915) har
jag sökt utveckla detta något mer. Under dessa förhållanden
vågat-jag hoppas på kommerserådet Enströms välvilliga medverkan att
bekämpa de läsande praktikernas »misstrogna leende», varom han talat.
Nationalekonomiens slutsatser äro med andra ord, enligt min
mening, riktiga om både fyra och åtta år, nämligen under givna
förutsättningar. Utgångsläget bestämmer bara, vilka av dessa
förutsättningar man anser det löna mödan att lägga till grund. Bilden med
extrapolerade kurvor ger därför efter vad jag tror en mycket
missvisande föreställning om vad det gäller; långt klarare förefaller saken
framstå, om man använder liknelsen med en kraftparallellogram, där
ändringen i krafternas riktning givetvis ändra resultantens.
Penningvärdets omvälvning är kanske den största nya faktor, som härvid har
kommit in under kriget, ehuru avspärrningar o. s. v. äro andra
faktorer med stor verkan. Men ej ett ord av vad nationalekonomien
har lärt kan sägas vara upphävt därigenom, det har endast
modifierats genom krafter, vilkas betydelse den ekonomiska teorien av
ålder studerat men som man ej i normala tider har haft anledning
att draga in i diskussionen.
För kommerserådet Enström består de nationalekonomiska
framställningarnas vanliga brist i att lämna åsido den särskilda faktor,
som heter konjunkturväxlingarna och som han själv har gjort till
föremål för en mycket tankeväckande statistisk undersökning. Denna
invändning kan svårligen jävas, ty det är den ekonomiska teoriens
största svaghet att ännu ej ha nått en motsägelselös och acceptabel
kristeori. För egen del är jag likväl ej böjd att tillmäta denna brist
tillnärmelsevis lika stor vikt som den ärade författaren. I mina
ögon äro konjunkturväxlingarna ett rubbningsfenomen av betydlig
räckvidd men utgöra intet som vitalt påverkar det ekonomiska livets
centrala sammanhang, vilket alltid måste sökas i förhållandet mellan
behoven och medlen att täcka dem. Just det att
konjunkturväxlingarna äro korttidsföreteelser gör, så vitt jag förstår, att de stora
drivande krafterna inom folkhushållningen kunna studeras utan
väsentlig hänsyn därtill. En annan sak är, att klarhet i detta
rubbningsfenomen sannolikt skulle vara ägnad att sprida åtskilligt mer klarhet
också över de drivande krafternas innersta natur.
Därför är det naturligtvis också långt ifrån mig att mena, att
lösningen av konjunkturväxlingarnas gåta skulle vara av underordnad
betydelse för nationalekonomien; tvärtom är det osannolikt, att någon
annan av dess för närvarande antagliga landvinningar skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
