Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Besparing av arbetskraft. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blida ögon. Varthän en sådan utveckling i tidernas längd kan
komma att föra en mänsklighet, som icke inom överskådliga tider
kan undvara det mekaniska arbetet, skall ej här upptagas till
behandling, ehuru det väl förtjänade att grundligt genomtänkas.
Tills vidare gäller det nämligen närmast att taga ståndpunkt
till det läge som nu mer eller mindre ofrånkomligt skapats. Vad
man därvid vanligen tänker sig som närmaste verkan är en
prisstegring till följd av åtta-timmars-dagen och den övriga ökade
oböjdheten för fysiskt arbete. Liksom så många andra populära
ekonomiska föreställningar innehåller även denna en blandning
av riktigt och oriktigt, särskilt den vanliga sammanblandningen
av prisstegring och ökad knapphet på förnödenheter. Det senare,
den ökade varuknappheten, är en ofrånkomlig följd av en
minskning i arbetstid, som icke motsvaras av lika stor ökning i
arbetsintensiteten; och att vi alla, däribland även kroppsarbetarna själva,
komma att få mindre att leva av till följd av
arbetstidsbegränsningen, får nog betraktas som ett ofrånkomligt faktum. Men däremot
är det icke en nödvändig följd härav, att den allmänna prisnivån
därigenom kommer att stiga. Med det slags valuta vi för
närvarande ha, nämligen en som uppåt är helt frigjord från guldet,
är det i själva verket möjligt och icke ens någon svårighet att
bevara prisnivån stabil även vid en minskning i varumängden.
Medlet heter ett höjt diskonto, vars nödvändighet ökas ytterligare
genom åtta-timmars-dagens genomförande, men något därutöver
är heller icke behövligt. Man är ju nästan böjd att misströsta
inför Riksbankens, av de privata bankerna understödda
halsstarrighet på denna punkt; men i det längsta vill man dock hoppas,
att förnuftet skall få tala. Som vi nu skola se, visar en närmare
undersökning dessutom, att den åtgärd som ligger närmast till
hands för att motverka minskningen i varumängd i själva verket
ställer ökade anspråk på kapitalmarknaden och därigenom gör
en diskontostegring ytterligare nödvändig.
Den närmast till hands liggande och viktigaste åtgärden för att
motväga följderna av arbetstidens begränsning är nämligen
besparing av arbetskraft i betydelse av »tekniska förbättringar»,
d. v. s. utbyte av arbetskraft emot maskiner, andra maskinella
anordningar och annat realkapital. Dessa ändringar voro inga
verkliga förbättringar, så länge arbetskraften icke fördyrats så
mycket som arbetstidsbegränsningen nu medför, men de bli det
nu. Har driften varit rationell förut, är det visserligen uteslutet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
