Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dogmer. Av August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOGMER 281
den dogm, dogmatisk även om praktiska krav, t. ex. om vi
säga: »Kravet på enhetsskolan har tör många blivit en dogm.»
Ett dylikt språkbruk är ju också i själva verket helt naturligt;
ett praktiskt krav utgår alltid från vissa teoretiska
förutsättningar och sammanhänger så nära med dessa, att det mången
gång blir omöjligt att dra en exakt gräns mellan den teoretiska
och den praktiska sidan av saken.
Om den teoretiska karaktären således inte nödvändigt
tillhör begreppet dogm, så är detta desto säkrare fallet med den
förpliktande karaktären : dogmen kommer med krav på att bli
trodd. Men varpå grundar den detta krav? Icke på direkt
empirisk iakttagelse; tror jag, att granen håller sig grön även
om vintern, så är det inte någon dogm, ty det har jag själv
sett. Icke heller på exakt, bindande bevisning; Euklides’
satser äro inga dogmer. Men svårare än att på detta sätt avvisa
sådana visshetsgrunder, som icke tillhöra dogmen, är att
positivt ange, vilken art av visshetsgrund som är för dogmen
karakteristisk. Jag t. o. m. betvivlar, att detta kan anges på
ett positivt sammanfattande sätt. Men exemplifieras kan det.
Den vanligaste visshetsgrunden är väl en yttre auktoritet av ett
eller annat slag: kyrkan säger, att Gud är treenig; läroboken
säger, att Gustaf II Adolf dog vid Lutzen. Men en annan
visshetsgrund, viktigare, av ju mera personligt intim karaktär
dogmen är, är den, som i brist på bättre namn kan kallas den
intuitiva. Är jag övertygad om, att världens och mina öden
ledas av en vilja, till vilkens karaktär det mänskliga livet inte
erbjuder bättre analogi än den, som uttryckes i ordet Fader,
så kan denna övertygelse icke bero vare sig på empirisk
iakttagelse eller på bindande bevisning; den rör sig på ett område,
som inte är tillgängligt för vare sig den ena eller den andra.
Däremot kan den bero på yttre auktoritet, föräldrars, lärares,
bibelns, kyrkans o. s. v. Inom ett kristet samhälle börjar den
väl i själva verket alltid på det sättet. Men det är inte sagt,
att denna auktoritet förblir den huvudsakliga, den egentligen
bärande visshetsgrunden; där kan komma till en inre, rent
personlig visshet, som är omöjlig att definiera, svår att
beskriva, men för vilken man som sagt kan använda den
psykologiska termen intuition. Denna visshet kan subjektivt vara
till graden lika stark som den, vilken vilar på iakttagelse
eller bevisning; men den är av annan art, och den är medveten
det andra, vars sanning och förträfflighet sannerligen inte vare
sig empiriskt uppvisas eller logiskt bevisas. Därmed är intet
förklenande sagt vare sig om ett starkt försvar eller om
av-rustning, vare sig om det enskilda initiativet eller om
socialiseringen, vare sig om brattska restriktioner eller om
totalförbud — det är helt enkelt ett faktum, att när ett parti av sina
medlemmar kräver arbete för det ena eller det andra, så
vädjar det i grunden varken till empiri eller till logik utan till
auktoritet och intuition. Och det är inte bara ett faktum, det är
också ett i sakens natur liggande ofrånkomligt faktum; hur
skall man kunna välja mellan försvar och avrustning utan
att utgå från vissa förutfattade auktoritativt eller intuitivt
bildade meningar angående samhällens och individers beskaffen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
