Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Kampen om Främre Orienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 423
utsträckning den s\Tstematiskt utströdda draksådden kommit upp och
»tagit sig» i denna mycket skiftande jordmån. Trägnast har kanske
bolsje-vikernas möda varit i norra Persien, där en med dem lierad
rövarhövding Kutsjuk Khan sökt spela rollen av Persiens Vercingetorix
mot engelsmännens legioner och för närvarande slåss med
Teheran-regeringens kosacktrupper under ryske förre gardesofficeren överste
Starosselskij, en kraftmätning mellan representanter för två olika
manifestationer av samma gamla välbekanta ryska expansionssträvanden
i schahernas rike.
Engelsmännen ha för övrigt i Persien på sista tiden fört en rätt
tveksam politik, besvärade som de äro av sina nya orientaliska
maktpositioners många påfrestande krav. De ha låtit ett »nationellt»
persiskt kabinett efterträda den lydiga vasallministär, som ingick det
senaste engelsk-persiska fördraget, och vid vårens bolsjevikinvasion
i Nord-Persien förhöllo sig de brittiska trupperna på order från
London neutrala och drogos tillbaka från stridsområdet, en av Lloyd
Georges allmänna politik betingad hållning, som i Persien naturligtvis
missuppfattades och säkerligen skadade det brittiska namnets
prestige därute. I Londonpressen ha också betänksamma röster påyrkat
hemkallande av dessa brittiska trupper, som äro dyra att underhålla,
för fåtaliga att i en allvarlig kris göra sig gällande och dessutom
måste baseras på en så osäker tillförselsväg som den över det oroliga
Mesopotamien gående. För den brittiska politiken sammanknytas här
problemtrådarna. Det är bolsjevikhotet mot Indien, som kvarhåller
brittiska trupper såsom stöd för det engelska inflytandet över
Teheran-regeringen, och det är konflikten med araberna, som hotar
förbindelselinjerna genom Mesopotamien för trupperna i Persien.
Konflikten med araberna är lika mycket fransmännens som
engelsmännens, och den leder sitt ursprung från oförenligheten mellan
åtskilliga bland de avtal, som ingingos under världskriget. Det
engelskfranska Sykes-Picot-fördraget uppdrog konturerna till bytesfördelningen.
Dess bestämmelser modifierades under fredsförhandlingarna i Paris
till Englands fördel, i det att Glemenceau avstod från det oljerika
Mosulområdet i norra Mesopotamien, och det hela skrudades i en
för Wilsons moralestetik tilltalande, vacker och humanitetsskinande
mandatdräkt. Men andra, mer eller mindre definitivt formulerade
avtal funnos även: de med konungen av Hedjas ingångna, när Allenb}^
behövde hans arabers hjälp först för Suezkanalens skydd och
sedan för Palestinas och Syriens erövring. Hedj^skonungens
högt-begåvade son, emir Feisal, påstår att det finnes »skrivet med svart
på vitt», att Mesopotamien då lovades åt det nya arabiska riket. Han
anser sig även ha lika grundade anspråk på ett arabiskt rike i Syrien.
Men nu styres Mesopotamien av angloindiska ämbetsmän och
militärer, och då Feisal sökte regera i Damaskus, fick han ett
ultimatum från den franske generalen Gouraud och nödgades av franska
trupper att utbyta sin syriska tron mot en landsflyktings mediterande
tillvaro på stranden av Comosjön. Därmed äro emellertid araberna
för ingen del utslagna i tävlingskampen om Främre Orienten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
