Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Eckardsteins memoarer - Det andliga arbetets framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 437
<le, för att ej saken skulle hasarderas, måste avfattas med hänsyn
till Holsteins kuriösa mentalitet. Detta må vara en god regel för
den underordnade karriäristen men är en mycket dålig för
historikern, som gör anspråk på att berätta sanningen utan omsvep.
Tydligen skulle åtminstone inga yttre skäl hindrat en annorlunda
färgad utläggning, därest tidsomständigheterna så erfordrat.
Icke tjänar det till något att tadla ex-diplomaten för att icke på
hans lott fallit den upphöjda sinnesro, som tarvades att bli en vår
tids Thukydides eller Tacitus. Lika litet gagnar det att för sådana
bristfälligheter klandra någon av dessa dagars otaliga
memoarskrivare. Men publiken, som läser dem, och forskningen, som skall
tillgodogöra sig deras meddelanden, kunna ej frigöra sig från den bittra
reflexionen, att dessa digra volymer nästan utan undantag skvallra
orn den mänskliga naturens svagaste sidor. Var det förut.för mycket
av korrekt tystlåtenhet och prompt lydnad inför de allerhögsta
auktoriteterna, är det nu alldeles för överflödande med skarp kritik och
hårda angrepp. Man vill gärna fatta även dessa som uttryck för
en uppriktig välmening, en bestämd avsikt att bidraga till att
sanningen kommer i dagen. Men liksom det varit mera karaktärsfast
att öva en sakligt skarp, fast i formen urban kritik under lyckans
dagar, vore det under de mörka tiderna värdigare att i främsta
rummet arbeta för förbättring och lämna de fallna att sönderslitas av
de lägre stående begravningsentreprenörer, som aldrig utebliva.
I Tyskland berättar man, hur en berömd lärd
stötte på en ölutkörare, som smorde kråset
med ett stycke rökt ål. »Ni har det bra, som har råd till sådant»,
sade professorn och fick till svar ett gemytligt: »Jå, hatten Sie was
ordentliches gelernt, könnten Sie es eben so gut haben.» Riktigt
typisk är väl historien knappast ens för det lidande Tyskland, och
tillämpad på oss vore den utan fråga starkt överdriven •-— än så
länge. Men det kan vara allenast en tidsfråga, om den skall bli
sann både här och där. Och det förefaller, som om man knappast
någonstädes rätt allvarligt övervägde, vad dessa utsikter betyda.
Det torde väl icke behöva sägas, att om någonsin kräves ett
högt stående intellektuellt arbete under den moderna demokratiens
skede. Alla de invecklade materiella och andliga problem, som
nutiden medfört, ställa ovillkorligen de största fordringar. Det är icke
nog med en relativt god genomsnittsbildning, på alla områden
erfordras högt stående ledare, som äro före tiden och tillföra det
allmänna kulturarbetet nya uppslag; det behöves också dugliga
förmedlare, som förstå att växla ut de stora vetandeskatterna i småmynt efter
dagens krav och för mängdens behov. Blir ett folk utan dessa
andliga ledare och deras pålitliga subalterner, är det dömt till
stillastående och tillbakagång; inga yttre omständigheter, vare sig gynnsamma
villkor eller avancerad folkfrihet och vad därtill hörer, skola skydda
mot det oundvikliga ödet. Liv är och förblir framåtskridande, fastän
Det andliga arbetets
framtidsutsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
