Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1920 - Psalmboksfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 DAGENS FRÅGOR
vara berättigad men medför lätt den betydande faran, att ett beslut
fattas, blott för att man skall få ett avgörande. Om det är para»
doxalt, att risken för ett förhastat beslut aldrig är större, än när
diskussionen varit lång och meningarna brutits skarpt, kan det
åtminstone sägas, att ett dåligt, ingen tillfredsställande avgörande just
då ligger synnerligen nära. Man känner, att man gör galet, men har
samtidigt för sig, att ett beslut måste fattas och tager då nästan vad
som hälst hällre än att riskera den förmodade skammen av att intet
besluta. Blir icke detta bra snarlikt det kända kraftprovet att
äventyra självmord av fruktan för döden?
Att inom en kyrka eller liknande sammanslutning frågan om den
gemensamma hymnboken allvarligt och livligt diskuteras, är väl i
grunden ett tecken på verkligt levande intresse och därför att
anteckna med glädje. När man är färdig och inga problem mer
återstå att behandla, då är man också färdig med det verkliga livet.
Så länge kyrkan lever, så länge dess psalmsång är ett sant uttryck
för församlingens religiösa känsla och dess deltagande i gudstjänsten,
så länge måste också frågan om psalmbokens rätta innehåll vara
aktuell. I och för sig har man därför ingen anledning till oro eller
missnöje därmed, att en dylik diskussion pågår och pågår länge.
Brådska att avsluta densamma kan endast förefinnas, om det
är oemotsäglig risk, att församlingslivet skulle lida mera av fortsatt
dröjsmål.
De anmärkningar, som hittills framkommit mot Wallins
psalmbok, övertyga icke, att det nu skulle föreligga pericalam in mora.
En gång angreps den övervägande från dogmatiska synpunkter och
fick då av skarpa granskare mycket låg värdesättning. Det tadlet
har så gott som tystnat, ty för den psalmsjungande församlingen
har det aldrig haft någon betydelse, knappast häller för de många,
som i psalmboken hava sin lättast tillgängliga uppbyggelseläsning.
Mera befogad är en annan anmärkning, att vår tids religiösa liv
erbjuder sidor, som 1819 ej blevo eller kunde bliva tillgodosedda, samt
skapat högt skattade hymner, vilka icke borde saknas i vår
psalmbok. Men detta pekar på en komplettering av Wallins verk, medan
den dogmatiska kritiken yrkade en revidering.
Den frågan kan ej här undgås, om icke det nutida
församlingslivets intresse blivit något ensidigt uppfattat under
psalmboksdiskussionen. Om den svenska kyrkan trots allt är en mycket stark och
verkligen livsduglig institution, så hänger detta mest på de
hundra-tusenden, som icke mycket synas, som icke frekventera möten,
diskussioner och konferenser, men som var och en i sin borgerliga
gärning söka att efter måttet av sin förmåga omsätta mästarens lära i
praktiskt liv. För dem är Wallins psalmbok en kär bekant, till vilken
man med glädje återvänder, och vari man känner sig hemvan från
barndomen. Man kunde för visso ha gagn av att känna dess
sångskatter närmare, men det är mycket nog, att psalmer som n:r 33,
55, 94, 124, 204, 452 och 500 äro för litet var så förtrogna, att siffran
för medvetandet sammansmält med orden, och att det å tavlan upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
