Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1920 - Psalmboksfrågan - Rättens beskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 495
satta numret genast väcker de starkaste hågkomster. Oftare än de
som i dessa frågor högljuddast fört ordet tro eller veta, möter man
ute i bygderna personer, som äro djupt förtrogna med psalmboken,
och för vilka dennas fullständiga omredigering, vore den än så
pietetsfullt utförd, skulle innebära något stötande nytt, ett främmande
moment, omöjligt att övervinna. Alla dessa ha också rätt att kräva
hänsyn, när en för dem så ingripande angelägenhet, som förändring
av psalmboken diskuteras. Kanske till och med större hänsyn än
de modernitetsivrare, som aldrig gjort rätt klart för sig, vad en av
gammalt rätt förtrogen och sinnet lyftande sång betyder för menige
man.
Vad beträffar de båda nu föreliggande förslagen, det Eklundska
och det Söderblomska, är det senare principiellt oändligen lättare
förenligt med de kyrkliga intressena i vidaste mening än det förra,
huru mycken förtjänst än må vara nedlagd på dettas avfattning. Men
samtidigt må sägas, att det Söderblomska förslaget ter sig betänkligt
främmande för rätt värdesättning av vad församlingslivet kräver och
för vilka fordringar som måste ställas på en värdig kyrkopsalm.
Under sådana omständigheter kan intet tala för brådska med
psalmboksfrågans lösning. Skall ett tillägg till vår psalmbok göras, bör
detta endast upptaga sådant, om vars höga värde inga tvivel råda.
Men under tiden är det bättre att bibehålla en god fastän i vissa
hänseenden med brister behäftad psalmbok, med vilken hela
församlingen är djupt förtrogen, än att påtruga den en nyuppställd och
därför under lång tid främmande, vilken å sin sida icke häller
saknar svagheter och befogade angreppspunkter.
Skulle man anse verkligheten skildrad i de ord, med vilka
stormaktsrepresentanterna i Nationernas förbunds råd
betygsatt sin egen och dettas verksamhet under den nu tilländalupna
första perioden — den som ligger före delegeradeförsamlingens
första möte — då skulle alla löften och försäkringar gått i fullbordan.
Men vi veta, att så ej är fallet. Det finnes ett område, på vilket
förbundsrådets göranden och låtanden redan nu låta sig överskådas,
därför att rådets åtgärder påkallats av konkreta problem i staternas
samliv. Där har en följd av exempel låtit oss se prov på
förbundsinstitutionernas ’ förmåga att fungera så som det lovats
mänskligheten. Och vad har då erfarenheten givit vid handen?
Här åsyftas rådets uppgift att undanröja eller bilägga eller
avdöma tvister stater och nationaliteter emellan — att med ett ord
»rätta onda mäns seder och med jämnad avlägsna mäns missämja»,
för att tala med en våra gamla landskapslagars
promulgationsför-ordning. Och därvid tänker man naturligtvis främst på den sida
av saken, som innebär smärre och svagare makters eller folks skydd
mot oförrätter.
Genast i början av sin tillvaro fick Nationernas förbund
tjänstgöra som — man skulle vilja säga — avstjälpningsplats för
uppdrag, vilka de ententens Högsta råd dirigerande stormakterna funno
Rättens
beskydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
