Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 8. 12. 1920 - Skyddet mot fredsekonomien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skyddet mot
fredsekonomien.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 8. 12. 1920.
Den mänskliga optimismen är outrotlig, eljest
borde man från början ha förstått, att krigets
»högkonjunktur» icke kunde få försvinna utan att dess avlösning
skulle framkalla krav på tullskydd. En mänsklighet, som tillräckligt
fått känna på vad varubrist betydde, skulle icke — trodde man i
sin fåvitsko — inom få år frestas att resa dammar mot just dessa
varor, som man under kriget förgäves eftersträvat. Helt naturligt
misstog man sig. Nu får man ta livet sådant det är och fatta
position till detta nya försök liksom till så många föregående.
En hel del av vad som anföres till stöd för de nya tullarna är
endast svepskäl och lätt avfärdat. Främst däribland kommer
hänvisningen till penningvärdets fall. Visserligen är det oförnekligt
att tullarnas realvärde genom prisstegringen sänkts under en tredje
del; men vad man anser bekvämt att samtidigt sluta ögonen för är
att lika mycket ha också industriföretagens skulder i ränta och
kapital minskats, d. v. s. att industrien nu åtnjuter ett årligt
understöd från alla sina långivare, främst obligationsinnehavarna, före
kriget, vilket uppgår till mer än två tredjedelar av lånebeloppet. Att
både tullsänkningen och räntesänkningen kunna verka ojämnt, är,
fullkomligt sant, men just därför måste de båda momenten också
ändras tillsammans, om ettdera skall ändras. Reflekterar industrien
däremot icke på att återge sina fordringsägare vad som rätteligen
tillkommer dem utan vill fortfarande leva på deras understöd,
saknas tydligen all grund för att staten skall göra motsvarande rättelser
i tullsatserna.
En helt annan styrka har naturligtvis hänvisningen till de abnorma
valutakurserna. Såsom framgick av uppsatsen Valutafrågan i
föregående häfte, innebär detta emellertid icke i minsta mån, att
valutornas avvikelse från pari i sig själv skulle skapa ett »abnormt»
tillstånd; ett sådant uppstår först, när noteringen av ett visst lands
valuta hos oss är lägre (eller högre) än som motsvarar värdet av
de varor man kan få från ifrågavarande land. Endast i detta
senare fall verkar valutakursen som en exportpremie för landet med
»abnormt» låg notering på sin valuta. Att det skulle vara ett svenskt
intresse att ingripa mot import från t. ex. Tyskland, ens när
riksmarksnoteringen verkligen är abnormt låg, kan likväl redan i sig självt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
