Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 7. 1. 1924 - Registerkampen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 67
Fransmännen hålla mera på fackföreningarnas lokala autonomi
och äro, i överensstämmelse med sitt folks sparsamma läggning,
synnerligen ohågade att betala dryga kontingenter till en
huvudledning, som under kongressernas mellantid utövar en ganska suverän
myndighet över förbundets angelägenheter. De franska arbetarna ha
också kunnat bibehålla denna mera primitiva och lösliga
organisationsform och utan stöd av millionspäckade fonder kunnat föra ett
guerillakrig på arbetsmarknaden i form av plötsligt iscensatta
små-strejker, därför att deras arbetsgivare äro ännu sämre organiserade.
En landsomfattande fransk arbetsgivareförening existerar endast som
avdelning inom franska industriförbundet, och intill 1910 förekom
icke begreppet »lockout» inom den officiella franska statistiken om
arbetsinställelser.
Det är emellertid icke den svaga franska fackföreningsrörelsen, som
gjort syndikalismen populär utomlands, utan det är den strömning
inom den franska arbetarvärlden, som benämnes den revolutionära
syndikalismen. Denna är en sekt inom den allmänneliga
socialismen, som icke vill veta av någon socialisering på legislativ väg
genom att stat och kommun övertaga produktionsmedlen, utan
fordrar, att fabrikerna skola övertagas direkt genom fackföreningarna,
d. v. s. arbetarna. Den revolutionära syndikalismen är vidare
antidemokratisk; den sätter sin lit till den begåvade minoriteten, vilken
den städse finner behärska massan av likgiltiga och mindre begåvade.
Det parlamentariska folkstyret har den i Frankrike lärt känna från
så många dåliga sidor, att dettas väsende från början till slut
förkastas; den revolutionära syndikalismen är därför icke blott
anti-parlamentarisk, utan driver sin hatfyllda kritik mot den moderna
staten ända därhän, att den närmar sig anarkismen i sin tro på de
fria producentsammanslutningarnas förmåga av ett konstruktivt
samhällsbygge. Desto större vikt lägger den revolutionära syndikalismen
på de rent ekonomiska kampmedlen, och sitt mål, kapitalismens
erövring, vill den ernå genom ett ständigt strejkande, som till sist med
äkta gallisk elan skall kulminera i generalstrejken.
I förbigående må anmärkas, att den engelska skråsocialismen är
en variant av den franska revolutionära syndikalismen, men på så
sätt anpassad efter engelsk politisk tradition, att den vill nå sitt syfte
genom en serie fredliga reformer inom näringslivet, varvid även de
stackars konsumenterna skola få ett ord med i laget vid ordnandet
av »industrins självstyrelse». Den engelska skråsocialismens främste
man, G. D. H. Cole, räknar även godhetsfullt disponenter, ingenjörer och
kontorsanställda till »arbetarna».
Det är ännu icke riktigt utrönt, hur den franska revolutionära
syndikalismens idéer letat sig väg till Sverige. Blott så mycket kan
med säkerhet sägas, att från den radikala opposition mot
socialdemokratien, som under 1890-talet med Hinke Bergegren som
märkesman begynte kallas »ungsocialism», under seklets första år en liten
grupp »syndikalister» avskilde sig, som särskilt påverkades av en
från Paris återkommen journalist vid namn Albert Jensen. Före-
5. Svensk Tidskrift 1924-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
