Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Sengustavianerna och Ryssland. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 LITTERATUR
bildning gav dem särskilda förutsättningar för karriären i
kungligheternas närmaste omgivning. Stedingk, son av en tämligen ruinerad
pomerinkare, hade i överståthållaren Karl Sparre sin trogne
beskyddare. Han kom genom honom till Royal Suédois men även till
skalden-diplomaten Creutz i Paris och vann så anknytningar till
Gustav III, vilka hans duktiga befälsföring under ryska kriget till den
grad befäste, att hans lycka var gjord. Men denna fotades på en
genom resor, garnisonsarbete och aktiv krigstjänst under
Nordamerikanska frihetskriget förvärvad vana att bedöma, förstå och hantera
människor, både trupp, befäl och överordnade, vilken gav Stedingk
ypperliga förutsättningar att efter freden i Värälä representera
Sverige på den ömtåliga ministerposten i Petersburg. I hans mycket
intressanta brev under vandringsåren till välgöraren Karl Sparre kan
läsaren rätt väl följa, huru dessa egenskaper utvecklats, och säger
sig därför, att här placerades rätt person på rätt plats, ty
hovmannens förbindliga manér inkräktade hos honom ej på omdömets
vakenhet och modet att säga sanningen.
Med bröderna Löwenhielm var det en särskild historia. Greve
Karl talar i sin mycket kortfattade självbiografi åtskilliga gånger om
sin »salig fader» hovkanslern och envoyén Fredrik Adolf
Löwenhielm. Samtiden synes aldrig betvivlat, att den verklige fadern till
grevinnan Augusta Löwenhielms, f. von Fersen, båda söner var hertig
Karl, sedermera Karl XIII. En sådan förbindelse tog man då
mycket obesvärat, blott den legitimt täcktes, men sanningen fick ju ej
direkt utsägas: ännu på 1830-talet skummade gamle frih. A. L.
Stiern-eld å sin då snart 90-åriga väninna grevinnan Löwenhielms vägnar
av ridderlig harm över skandalhungriga tidningsskrivare, som väl
©förblommerat antydde de båda excellenserna Löwenhielms höga
irreguljära börd. Av Karl Löwenhielms berättelse synes för övrigt,
att Gustav III redan från tidigaste år intresserade sig för bröderna
Löwenhielms uppfostran och framtid, på ett annat sätt än för andra
undersåtar, jå, de fingo t. o. m. det oerhörda förtroendet att med
sina lekar roa kronprinsen Gustav Adolf och att sålunda göra ett litet
avbrott i hans av den strängaste etikett reglerade stackars tillvaro. Det
kan sålunda ej förvåna, att de unga grevarna fingo sin väg
ypperligt tillrättalagd: försedda med fullmakter i konungens liv- och
hustrupper skickades de vid knappt nådd tio års ålder till en berömd fransk
adelspension i Strassburg, där de ett halvt dussin år sida vid sida
med en del senare utländska berömdheter fingo den yppersta
utbildning för hög karriär. Därifrån skulle de fortsatt genom Royal
Suédois eller annan fransk officersutbildning, men Gustav Illis krig kom
emellan och sedan revolutionen i Frankrike. Under de närmaste
åren använde Gustav dem flitigt på viktiga fast underordnade poster
i sin närmaste omgivning, det markerades tydligt, att de voro
särskilt fästade vid kungahuset samt förutbestämda för statslivets stora
uppgifter. Deras senare livslopp skulle visa dem fullt värdiga
härför genom lycklig förening av sunt förstånd och fint vett,
självständig vilja och lojalitet mot de ansvarsägande. Hos eftervärlden leva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
