Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 4. 3. 1924 - Samhällsfarliga strejker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 143
intressetvister. Förhandlingsordningen med storstäderna uppsades;
också av arbetarne, varefter de förra 1922 ingingo i Förhandlingsorga-;
nisationen och antogo dennas »allmänna bestämmelser» och
»förhandlingsregler». Samtidigt förmådde kommunalarbetarria genom
framgångsrika lönerörelser särskilt under åren 1919—20 att i hög grad
förbättra sin ställning. Deras löner höjdes i allmänhet över de gängse
grovarbetarlönerna inom industrien, varjämte de i kollektivavtalen
tillförsäkrades avsevärda förmåner beträffande sjukersättning, semester
o. s. v. Naturligtvis lyckades de därvid komma längst i sådana
städer, där efter 1918 års författningsomvälvning socialdemokraterna
fått majoritet, och dit höra för närvarande alla större städer i vårt
land.
Detta är förklaringen till att man på flera år icke hört talas om
några mera uppseendeväckande kommunala arbetskonflikter, som
kunnat aktualisera frågan om samhällsfarliga strejker.
Kommunalarbetarna ha fått sin vilja igenom utan strid, och de ha framför
arbetarna i enskild industri, utöver sin starka fackorganisation, även häft
möjlighet att genom aktivt och mangrant deltagande i de
socialdemokratiska och kommunistiska valrörelserna göra sitt inflytande gällande.
Ensamt i Stockholm disponerar kommunalarbetarförbundet 7,000 man,
som veta att för varje sedel de för sig själva och sina hustrur lägga i
urnan betrygga sina löneaktioners framgång. Döm därför om
Kommunalarbetarförbundets häpnad, när stadsfullmäktige i Sundsvall i höstas
satte sig till motvärn mot kommunalarbetarfackföreningens krav på
att behålla stadens renhållningsverk i sådant skick, att det vid strejk
måste kapitulera inför arbetarnas krav. Renhållningsverket hade
nämligen försökt att som förberedelse till en omorganisation, vilken
nu är i full gång, anställa sex förmän". Därtill var staden i sin goda
rätt; dessa förmän förvägrades icke heller, ifall de så önskade, att
enligt avtalet såsom särskild avdelning tillhöra
Kommunalarbetarförbundet. Det senare betraktade emellertid dessa förmäns
anställning såsom en »kränkning av föreningsrätten», och på nyåret utbröt
strejk. Renhållningsverket anskaffade arbetsvilliga, och då
arbetarbefolkningen i Sundsvall mot dessa anställde larmande
gatudemonstrationer med snöbollskastning och personliga överfall, måste
polisförstärkning sändas från Stockholm, vilket av socialdemokraterna vid
årets remissdebatt påtalades som ett partitagande av myndigheterna
mot arbetarna. Härmed fästes allmänhetens uppmärksamhet på
denna strejk, och i riksdagen reagerade man genast i form av
några motioners väckande, av vilka den ena, framlagd av
högermannen, rådman Adolf Dahl i Kristianstad, påyrkar den nedlagda
Cederborgska utredningens fullföljande, och den andra, undertecknad
av ett par liberala riksdagsmän, föreslår införande av 30 dagars varsel
vid allmänfarliga arbetsinställelser samt inrättande av en
opinions-hämnd, som till allmänhetens upplysning skulle framlägga en
opartisk mening om viktigare arbetskonflikter.
Härmed har spörsmålet om samhällsfarliga strejker ånyo bragts
i förgrunden. Man har emellertid av de senaste årens erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
