Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kants historiefilosofi. Av Alf Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 ALF AHLBERG
som blott begränsar kunskapen till dess formella sida,
någonsin kan komma över denna motsättning mellan det allmänna
värdet och det individuella, huruvida det alltså lyckats Rickert
att få fram ett historiskt apriori, som verkligen ger rättvisa åt
det enskilda, är ett problem, som här blott kan antydas.
Historien torde enligt vår mening aldrig helt kunna fattas enbart i
transcendentallogiska kategorier, d. v. s. ej enbart genom den
form, som den får utifrån, andelivet kan ej förstås blott genom
en dylik formgivning utifrån. Rickerts teori torde i varje fall
behöva kompletteras med synpunkter, sådana som i våra dagar
framförts av t. ex. Dilthey och Munsterberg.
Huru som helst — individualitetsproblemet låter sig icke
avvisas och bryter fram hos Fichte och romantiken på ett helt
annat sätt än hos Kant. Jag hänvisar till E. Läsk: Fichtes
Idealismus und die Geschichte (Tiibingen 1907) — ett
arbete, vars synpunkter i hög grad varit bestämmande för den
uppfattning, som här framlagts. Hegel bildar här antitesen, och
genom hans hela spekulation kan man följa polemiken mot vad
han betecknar som Kants »atomism», d. v. s. hans bristande
sinne för det individuellas egenart. Våra dagars kritiska
historiefilosofi torde i viss mån kunna sägas söka en syntes mellan Kant
och Hegel. Av Kant har den att lära den kritiska besinningen, av
Hegel blicken för det historiska livet i dess konkreta
utgestalt-ning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
