Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Sjöslaget utanför Jutland den 31 maj—1 juni 1916. Av O. Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 O. LYBECK
på grund av den engelska blockaden. Storamiralen von Tirpitz
höll före att, som Englands ställning berodde av dess flotta, borde
man genom ett offensivt uppträdande göra allt för att decimera
denna och därmed rubba brittiska imperiets grundvalar, även
med risk av betydande egna förluster. Han utgick från att »die
Englische Flotte und damit England ist Deutschlands
gefähr-lichster Feind» och att man icke kunde komma tillrätta med
England utan att rubba tilltron till dess oövervinneliga sjömakt.
Dessutom satte han sin tillit till den tyska personalens
omsorgsfulla utbildning och ansåg att tyskarnas fartygsmateriel och
projektiler vore överlägsna de engelska, en uppfattning, varåt
Jutlands-slaget gav ett visst berättigande. Emot Tirpitz’ mening om en
energisk sjökrigföring redan från krigsutbrottet stodo såväl
amiral-stabschefen som rikskanslern m. fl., vilka voro fångade i den
gängse uppfattningen att kriget skulle hastigt avgöras på
västfronten och att därför den ekonomiska avspärrningen icke bleve
långvarig. Tyska flottan borde sparas för att vid en snart
stundande fredsuppgörelse finnas till såsom en maktfaktor av rang.
För den skull borde Hochseeflotte icke insättas i avgörande
drabbning, utan operationerna i Nordsjön begränsas till
»Klein-krieg» med upprepade, snabba framstötar av lätta fartyg,
varigenom också en utjämning av styrkeförhållandena kunde vinnas.
Denna riktning blev den från början gällande.
Det bör nu undersökas, huru nyss anförda strategiska
principer tillämpades och modifierades intill tiden för Jutlandslaget
och deras beroende jämväl av kriget å landfronterna.
England igångsatte omedelbart efter krigsutbrottet
avspärrningen av handelsvägarna över Nordsjön och förklarade den 2
november 1914 detta hav för ett krigsområde, där neutral sjöfart
hänvisades till några få router. Alltemellanåt utsändes med lämpligt
avpassade mellantider engelska kryssarförband för »sweeps» över
Nordsjön in emot Helgolandsbukten, ofta på avstånd följda av
slagskeppseskadrarna för den händelse det skulle lyckas att
uppfånga Hochseeflotte. Denna å sin sida utsände likaledes
kryssar-och jägarförband till många käcka färder, men iakttog i övrigt sin
anvisade mera passiva roll, en strategi som den engelska högste
befälhavaren över Grand Fleet, amiral Jellicoe,för sin del förstod, men
fann vara »carried much too far». Tyngdpunkten av kriget till
lands låg under år 1914 avgjort på västfronten, där de tyska
arméerna, sedan de genomtågat Belgien och inträngt i norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
