Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Birger Sjöberg: Kvartetten som sprängdes - Ragnar Jändel: Den trånga porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 LITTERATUR
prosapoem återfinna något av vad Dante kallat il tremolar della marina,
Medelhavets vaggande, mjuka och melodiska vågmusik.
Att författaren tili Fridas visor, Birger Sjöberg, skulle mötas med det
livligaste intresse även vid sin debut som prosaist kunde man ju anse
som en given sak, men att framgången skulle bliva så överväldigande
som verkligheten utvisat vågade väl knappast någon, säkerligen icke
ens författaren själv, drömma om. Ty nog har den svenska
bokmarknaden under senare år visat en otrolig förmåga att absorbera
nyutkommen litteratur, men att Kvartetten som sprängdes, en roman
på 750 sidor till ett pris av 15 kr., skulle gå ut i ett tiotal upplagor —
vid det här laget för övrigt kanske ändå flera — måste anses som hart
när ofattbart. Yttermera tillkommer dessutom den omständigheten, att
boken i och för sig icke har några egenskaper som i ringaste grad
kunna locka nyfikenheten. Det hela är ingenting annat än en stillsam
och angenäm, något långsamt framskridande skildring från en idyllisk
småstadsmiljö, där människorna lättare än eljest utvecklas till original
och där händelserna draga förbi tyst och lugnt som molnen på en
sommarhimmel. Det är icke svårt att se vad som varit författarens
närmaste litterära förebild. Dickens’ anda svävar över hela berättelsen
från början till slut; både i karaktärsteckningen och i detaljskildringarna
återfinner man tonen från Dickens’ romaner, ofta personligt omdanad
men här och var efterbildad med en trohet, som onekligen förefaller
en smula för stor. Med Dickens’ goda egenskaper har författaren
emellertid, till ej ringa nackdel för sitt arbete, även övertagit en av hans
mindre berömvärda, nämligen hans vidlyftighet. Kvartetten som
sprängdes har vid sidan av många vinnande och roande enskildheter även
åtskilliga döda sidor, som utan skada kunde ha varit borta. Dessutom
kan det ej nekas att skildringen ibland verkar en smula för
beskedlig. Det är nog trevligt med småstadsfrid och söndagsstillhet, men genren
har sina faror, och den som tar idyllen till sin specialitet har helt visst
gott av att minnas fru Lenngrens ord om faran av att göra den så menlös
att den bräker. Därmed må nu ingalunda vara sagt, att man icke läser
Kvartetten som sprängdes med nöje; tvärt om rymmer den så mycket
av äkta mänsklighet, varm känsla och solid fastän tystlåten humor,
att man gärna erkänner dess rätt till en framtskjuten plats inom vår
yngre prosalitteratur, även om man ej kan dölja för «g att dess
lösliga komposition och dess oproportionerliga omfång tydligt giva vid
handen, att författaren ännu ej till fullo lärt sig behärska sina
konstnärliga uttrycksmedel.
Den trånga porten, Ragnar Jändels nya bok, är ännu ett
bidrag till den moderna självbiografiska romanlitteraturen. Det har
som bekanl sagts att varje människa kan skriva åtminstone en god
roman, nämligen sin egen; men erfarenheten har, det måste erkännas,
ganska kraftigt dementerat detta påstående. Skulle man emellertid
söka efter argument för att bestyrka tesen i fråga vore Ragnar Jändels
bok utan tvivel ett vägande sådant, ty både litterärt och psykologiskt
sett har den rätt att betraktas som ett särdeles värdefullt dokument.
Vad som berättas av yttre tilldragelser är föga märkligt. Skildringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
