Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Benedetto Croce och estetikens filosofi. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENEDETTO CROCE OCH ESTETIKENS FILOSOFI 191
tydelse för Croce är den tyska språkfilosofien med representanter
som Humboldt och Steinthal. Men framför allt anser han sig
stå i skuld, utom till den germanska tankens heroer och särskilt
Hegel, till en nationellt italiensk skola, företrädd av kritikern
och statsmannen F. de Sanctis och, främst av alla, den
neapo-litanske 1700-talsfilosofen Giambattista Vico, vars betydelse som
estetikens grundläggare före Baumgarten han kraftigt hävdat.
Det är icke minst karaktäristiskt för Croce, att hans hemstad
visar sig ha sådan betydelse i det historiska perspektiv, som
han låter skymta bakom sitt kritiska och förnyande verk.
Den intuitiva, bildskapande förmågan kan också betecknas
som den fantastiska. Vad vi föreställa oss, behöver ej vara
historiskt verkligt. Croce upptar skillnaden mellan det verkliga
och det möjliga. Den sanning man kan tala om i konsten är av
den art som utsäges i Frödings dikt:
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Som man finner, är den roll, fantasien på detta sätt kommer
att spela, en helt annan än i den vedertagna psykologiska
framställningen av själslivets former, där den tilldelas en oorganisk
och dessutom obestämd plats för sig, betecknad som »den
skapande funktionen». För Croce är all föreställande verksamhet
tillika skapande. Hela det system, som han bygger på
Estetikens fasta och fruktbara grund, ställer sig också väsentligen
reformatoriskt gentemot det gängse psykologiska.
Man kan allmänt karaktärisera Croces betydelse så, att han
förstår både att åtskilja och att förena. — På det själslivets
stadium, som är fantasiens eller intuitionens, följer det logiska
begreppets; båda äro former av kunskap, av teoretisk själs
verksamhet. Denna ordningsföljd innebär icke att fantasien, det
estetiska, står lägre; detta utgör ju tvärtom en nödvändig
förutsättning för att det följande skall kunna tänkas. De allmänna
sanningarna äro otänkbara utan kunskap om det individuella
och måste i sin tur uttryckas. Denna tankegång, delta
förhållande mellan två former av attivitå spirituale, tillämpas också i
det praktiskas sfär, där på samma sätt den individuellt nyttiga
och den allmänt nyttiga eller moraliska handlingen bilda två
särskilda moment. Med det teoretiska och det praktiska,
kunskap och handling, äro alla tänkbara former av själsverksamhet
14. Svensk Tidskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
