Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Arbetslönenivån i Sverige. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 GÖSTA BAGGE
till det nyinvesterade kapitalet är icke lägre än före kriget. Att
det gamla, fasta kapitalet däremot ej erhåller normal avkastning
är däremot mer än sannolikt. Visserligen kan man ingenting
med säkerhet veta härom, då alla beräkningar över industriens
räntabilitet bliva föga givande, när det gäller företag med
investeringar, som gjorts i ett helt annat penningvärde. Man vet ej i
vad mån avskrivningar skett vare sig i många fall med hänsyn
härtill eller till att i stor utsträckning under högkonjunkturen
gjorda kapitalinvesteringar skett på ett oförnuftigt och
oekonomiskt sätt och sålunda blivit på denna grund värdelösa. Men
nog förefaller det sannolikt att, även om detta medräknas, viktiga
områden av det svenska näringslivet icke för närvarande kunna
förränta däri nedlagt kapital och att den höjda lönen delvis
kommer från denna källa.
Detta kan bero därpå, att det svenska näringslivet under
uppgångstiden blev i abnormt hög grad utrustat med fast kapital
i form av maskiner, byggnader o. dyl. I en sådan situation blir
det alltid lättare att höja lönen på kapitalets bekostnad, bl. a.
därför att det i alla fall lönar sig bättre att få någon avkastning
på det sålunda fastlåsta kapitalet än att lägga ned rörelsen och
ej få någon alls. Att banker, som efter depressionen fått sina
krediter »fastfrusna» i oräntabla företag, söka hålla dessa igång
för att få ut sina räntor, även om företaget i övrigt ej ger
normal avkastning, torde sålunda icke vara ovanligt.
Man kan inte heller ändra om driften och organisationen hur
som hälst; vill man över huvud hålla den gående, blir det ofta
nödvändigt att kvarhålla en betydligt större arbetarstyrka än vad som
vore lämpligt, om man ej vore bunden härav. Partiella
inskränkningar i arbetarstyrkan kunna m. a. o. ej omedelbart
genomföras efter behag. Att anpassa arbetarantalet inom olika
företag och olika produktionsgrenar efter en förändrad räntabilitet
hos kapitalet blir alltså en långvarig, så småningom skeende
procedur, som till en början kanske ej får så märkbara
verkningar för läget på arbetsmarknaden, men som gör sig mer och
mer gällande, ju längre ett dylikt tillstånd varar, och — om ej
andra faktorer komma till i motsatt riktning — till sist leder
till en alltmera omfattande arbetslöshet.
En annan källa till reallönens höjning inom industrien har
jordbruket levererat i form av de låga priser på
lantbruksprodukter, som rådde ända till hösten 1924 och som dels direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
