Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - Frankrikes vånda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FHÄGOIl 489
land genom blockaden. Det var därför fullt förklarligt men därför
icke mindre ödesdigert, att båda avstodo från varje varaktig
reglering av krigets ekonomiska bördor; de anspråk som i båda länderna
ställdes på folkets aktuella motståndskraft ansågos utesluta en
beskattning som ensamt kunnat sätta det hela på fötter. Kostnaderna
skulle fienden betala — det var bådas oförbehållsamt uttalade syfte;
och detta höga mål skulle blott ha försvårats, om man från början
definitivt hade lagt kostnaderna på skattedragarnas axlar, ty i samma
mån hade de förefallit betalda och ingenting varit att utkräva av
fienden. Denna vackra krigsekonomiska etik.-— den hade ju sitt
orubbliga fäste i det solklara faktum, att det var fienden som bar
allenaskulden till kriget —krossades för Tysklands del obarmhärtigt
genom dess nederlag, som gjorde detta land till politikens objekt i
stället för subjekt, städ i. stället för hammare, med Goethes uttryck.
Genom en blandning av motiv, vilkas härva sannolikt aldrig kommer
att kunna utredas, läto då de styrande i Tyskland statsfinanser och
penningväsende störta ned i den rena ödeläggelsens avgrund. Enorma
reala svårigheter och administrativ oduglighet ingingo därvid
sannolikt förening med mindre legitima faktorer: inflytelserika gruppers
intresse i penningvärdeförstörelsen; den statsfinansiella vinsten av att
utplåna de inhemska skulderna genom att till intet reducera den
valuta varpå de lydde; slutligen fördelen av att ge en överdriven bild
av det i och för sig mycket äkta ekonomiska betrycket, varigenom
fienderna kunde förmås att avstå från den beslutade utsugningen.
Man skulle kunna hålla vad, att utvecklingen hade blivit exakt
densamma i Frankrike, öra Tyskland hade gått segrande ur kriget. Det
lärorika och på sitt sätt upplyftande är emellertid, att Frankrike icke
undgick sitt öde, trots att det nu i stället blev segrare; det självt
och alla andra som vilja se fingo därigenom en praktisk erfarenhet
av hur det går när man försöker föra krig på andras bekostnad.
Svårigheterna intensifierades genom att Frankrike över huvud taget
och redan före kriget hade haft svårt att bygga upp ett skattesystem
sonx motsvarade dess stora statsutgifter. Den franska medelklassens
oböjdhet att låta någon se den i korten, i förening med böndernas
där liksom överallt existerande enastående förmåga att undandraga
sig beskattning, hade givit skattesystemet en mycket gammalmodig
prägel; först kort fore kriget hade Gaillaux kunnat genomföra en
(progressiv) inkomstbeskattning. Utgångsläget för en sund
eftrrkrigs-finansiering var därför det sämsta möjliga. Och sedan kom det fata
morgana som hette det tyska krigsskadeståndet, samvetslösare än på
något annat ställe begagnat till att slå blå dunster i ögonen på
folket. De förstörda provinserna uppbyggdes med hjälp av en budget
som hade det avundsvärda draget att helt och hållet sakna
inkomster; alltsammans var »dépenses recöuvrables», utgifter som skulle
täckas med det tyska skadeståndet och som det alltså hade varit ett
brott mot fosterlandet att för tillfället tillgodose annorlunda än med
kortvariga skuldförbindelser. Det kunde icke heller vara annat än
en patriotisk gärning att låta dössa utgifter springa i höjden både
32. Svensk Tidskrift 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
