Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - En sanningssökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566 DAGENS FRÅGOR
den är den episod under boerkriget, då en föreslagen gemensam
rysk-tysk-fransk aktion för att bringa kriget till ett slut strandade.
Greve Bulow svarade på en rysk framställning i detta syfte, att
Tyskland måste omsorgsfullt undvika förvecklingar med andra stormakter
och särskilt med andra sjömakter, så länge det icke voref säkert
på sin granne Frankrikes hållning. En säkerhet på denna punkt
kunde erbjudas endast orn, i händelse av ett fördrag mellan de
föreslagna makterna, dessas område ömsesidigt garanterades för en längre
följd av år. Detta förslag om ett garantifördrag, till sin natur helt
överensstämmande med den överenskommelse om Tysklands västgräns,
som genom Locarnoöverenskommelsen nyligen utarbetats till
Frankrikes skydd, föll platt till jorden såsom fullkomligt oantagligt för
Frankrike. Den ryske utrikesministern greve Muravjev ansåg det
alldeles självklart, att en fransk ministär, som inlåtit sig på en sådan
förpliktelse gentemot Tyskland, icke skulle kunna hålla sig 24
timmar. Den franska revanchen spökar här såsom ett vida allvarligare
orostecken än de tyska diplomatiska manövrerna, även om dessa
knappast voro av det oskyldiga slag, som kronprinsen vill göra
gällande. Och denna fara blir med åren allt mer betydelsefull, sedan
icke blott Frankrike utan även Ryssland försonat sig med England.
Den maktkombination, som härigenom uppstod och som icke med
nödvändighet måste vara fientlig mot Tyskland, blev det så
småningom genom utvecklingens gång. Sedan Ryssland genom bosniska
krisen till följd av Tysklands bestämda uppslutning vid Österrikes
sida fått vidkännas en svårsmält motgång, blev dess motsättning mot
Tyskland alltmera uppenbar. England bands med rätt omärkliga
men starka band vid sina nya vänner. Och Frankrike utsattes för
en ny frestelse i revanchens tecken, då ånyo en nationalistisk våg
grep de styrande och icke hejdades förrän de dragits in i krigsyrans
virvel. På denna punkt övergår försvarsskriften till anfall.
För denna del av krigets förhistoria, huvudsakligen omfattande
Poincarés och Isvolskijs manipulationer, har förf. kunnat begagna ett
synnerligen värdefullt material, som tyska utrikesministeriet låtit utge
under titeln Der diplomatische Schriftwechsel Iswolskis 1911
—1914. Denna publikation, som anförtrotts åt den under krigsåren
i Stockholm verksamme d:r Friedrich Stieve, utgör en sammanställning
av en mängd under de senare åren på olika håll offentliggjorda ryska
aktstycken och ger en stark belysning åt den lindrigt sagt vårdslösa
lek med elden, varåt särskilt den ryske Parisambassadören hängav
sig, med franske presidenten såsom intresserad medspelare. Det är
här icke meningen att upptaga frågan om hur mycket de bevisa
angående Rysslands och Frankrikes skuld till kriget. Men så mycket
ge de obestridligen vid handen, att den politik, som bedrevs av
Isvolskij och enligt dennes försäkran även av Poincaré, åsyftade en
förändring av den politiska geografin, som icke kunde åstadkommas
utan krig. Kronprins Wilhelm griper begärligt tillfället att
konstatera detta för tesen om Tysklands allenaskuld besvärande faktum.
Han går därefter ett steg längre. »Man kan bevisa, skriver han, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
