Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26. 2. 1926 - Sockerstriden - Jordbrukets sorgebarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 147
denna produktion till en börda för samhället och ej låter Sveriges
rikaste provins underhållas av det övriga landet. Visste man blott,
att framtiden såge ut på detta sätt, vore uppgiften så långt ifrån
olöslig, att den tvärtom erbjöde mindre svårigheter än ett understöd
till hjälp emot övergående svårigheter. Man finge i så fall införa ett
till viss tid begränsat, steg för steg sjunkande understöd, och detta
borde avgjort helst ha form av direkt subvention, icke blott emedan
en sådan är mer öppen och renhårig än en tull, vars kostnad aldrig
kommer ordentligt till synes, utan också emedan den ej fördröjer
det prisfall, som i så fall alltid måste komma till stånd, utan enbart
befriar producenterna under övergångstiden från följderna därav.
Huvudsvårigheten ligger alltså där man kunde vänta att finna den,
nämligen i att förutsäga framtiden. Men just därför tala alla skäl
för att bereda sig på det ogynnsammaste läget, nämligen att de
pu-varande svårigheterna icke äro övergående.
Bland skapelserna från den högkonjunktur, som
populärt betecknas såsom krisåren, har den forcerade
egna-hernsbildningen häft de mest segslitna konsekvenserna. Medan
kommissionsväsendet, ransoneringen och andra kristidsföreteelser avvecklats,
har ett flertal under dyrtiden med statens uppmuntran för sociala
syften anlagda egnahem påkallat statsåtgärder långt utöver vad som
från början varit meningen. Förra årets riksdag beslöt på grund av
enskilda motioner att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, i vad
mån och på vad sätt vissa ägare av under högkonjunkturerna med
statslån understödda egnahem borde beredas ytterligare understöd
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
Varnande röster hade ingalunda saknats, när detta förslag att
konservera förlustbringande företag dryftades. För en ekonomiskt
orienterad uppfattning är frågan tydligen, huru långt man bör sträcka sig
vid understöd åt företag, som ekonomiskt ej bära sig men likväl
anses medföra sociala eller andra fördelar. Vilka kostnader kunna
anses skäliga för dylika fördelar, eller äro de värda obegränsade
belopp? Får man hålla sig till motiveringen för nyssnämnda
riksdagsskrivelse, behöver någon begränsning ej komma ifråga. Det är
tillräckligt, att egnahemslåntagare »befinna sig i så betryckt
ekonomiskt läge, att ett bistående från statens sida torde anses böra
ifrågakomma». Såsom enda gräns för understödet angives »verkligt
behov» hos låntagaren.
Skrivelsen har i år föranlett en proposition, däri understöd utan
återbetalningsskyldighet ifrågasattes till behövande egnahemslåntagare
med belopp, som för närvarande skulle begränsas till 1500 kronor
för jordbrukslägenhet och 1000 kronor för bostadslägenhet. Antalet
egnahem, som tillkommit under åren 1918—1922 — och om dessa är
det huvudsakligen fråga — uppgår till närmare 11000, men endast
en mindre del skulle behöva komma i åtnjutande av understöd, och
beloppen skulle i medeltal hållas långt under maximum. Den summa,
Jordbrukets
sorgebarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
