Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Skolpropositionen. Av Erik Wellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLPROPOSITIONEN 177
fattas i två huvudpunkter: alla barn ur alla samhällsklasser
böra så länge som möjligt sammanhållas till gemensam
undervisning i den för hela folket gemensamma barndomsskolan,
Alla barn böra oberoende av föräldrarnas sociala och
ekonomiska ställning ha samma möjlighet till vidare utbildning inom
högre skolformer.
I propositionen lägges huvudvikten vid det senare skälet,
»För det nutida samhället måste det stå som en bjudande plikt
att tillse, att social ställning och ekonomiska villkor icke få
vara avgörande för de ungas framkomst i livet. Här som
annorstädes böra de individuella förutsättningarna enbart få bliva
bestämmande». För stora befolkningslager inom städerna,
företrädesvis de ekonomiskt svagast situerade, liksom för
landsbygdens befolkning över huvud, äro emellertid enligt
propositionen de nuvarande allmänna läroverken allt för
svårtillgängliga. Huvudorsaken härtill säges vara att söka i det sätt, varpå
förbindelsen mellan den grundläggande skolan och läroverket
vore anordnad, Den kommunala mellanskolan vore bättre i
stånd att tillgodose bildningsbehovet inom dessa
samhällsgrupper, vilket tydde på att den sexåriga grundskolan skulle
möjliggöra en socialt sett långt vidsträcktare rekrytering än den
treåriga. Till stöd för detta antagande anföras så statistiska siffror,
som bland annat giva vid handen, dels att under läsåret 1922—
23 inom storstäderna inslaget av barn ur arbetarhem varit nära
fyra gånger starkare i mellanskolan än i läroverket, dels att i
mellanskolorna ute i landet lärjungar utgångna från den
jord-bruksidkande befolkningen varit relativt nära nog dubbelt så
talrika som i läroverken.
För att kunna riktigt bedöma dessa frågor måste man
fasthålla, att det här rör sig om två skilda lärjungegrupper: dels
vissa fattiga barn i städerna och dels landsbygdens barn, Dessa
båda grupper befinna sig med avseende på skolorganisationen
i helt olika läge.
Att barn ur jordbrukarhem bilda ett starkare inslag i
mellanskolorna än i läroverken, det är en självklar sak för envar
som känner den geografiska fördelningen av de båda
skolar-terna. Det behövs ingen statistik för att göra troligt, att det
finns procentuellt flera jordbrukarbarn i Anderslövs eller Orsa
mellanskola än i läroverken i Stockholm eller Karlskrona, Med
kännedom om befolkningsförhållandena inom ;de olika orterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
