Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statsnyttans idé. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSNYTTANS IDÉ 215
ligiösa sanningen», säger han i Reformationsgeschichte, »måste
ständigt påminna staten om det jordiska livets ursprung och mål, om
nästans rätt och alla nationers släktskap. Staten skulle eljest löpa
fara att urarta till våldsmakt, att stelna i ensidigt främlingshat».
Hos alla ledande tyska tänkare, även Fichte och Treitschke,
konstaterar Meinecke ett starkt medvetande om dualismen i det politiska
livet mellan verklighet och ideal. Man är ytterligt angelägen om att
se, »wie es eigentlich ist», utan bli att chockerad. Men på samma gång
strävar man att övervinna dualismen, och då kan man stundom råka
ut för den fetischdyrkan av det faktiska, som satt sin prägel på en
del populariseringar i Hegels anda. »Med läran om förnuftets list
lugnade man sig inför det historiska livets avgrunder.»
Härmed är Meinecke framme vid den stora europeiska katastrofen,
I den politik, som ledde till världskriget, finner han en
»Uberwuche-rung der Staatsräson». Den var möjlig genom de väldiga maktmedel,
som på en gång stodo till statens förfogande: militär is m,
nationalism och kapitalism.
Förhållandet mellan politik och moral får till sist sin
principiella belysning. Det måste, enligt författaren, bli slut med all
hemlig eller öppen idealisering av maktpolitiken, vare sig den
sker genom statsförgudande såsom företrädesvis i Tyskland eller
naturrätt såsom företrädesvis i den anglosaxiska världen och i
Frankrike. Läran om en särskild statsmoral i parallellitet
med privatmoralen är också vilseledande. Det politiska
handlandets inre svårighet är blott ett specialfall av något vida
allmännare, nämligen konflikten mellan individuell och generell
sedlighet. »Hos varje människa, i varje ögonblick av hennes
handlande sammanträffa sedlighetens allmänna, rena och stränga
ideal med en helt och hållet individuell värld, blandad av
naturliga och andliga beståndsdelar. Härav uppkomma allehanda
konflikter, som icke alltid kunna lösas entydigt och klart. Den
egna individualitetens räddning och bevarande är helt visst
också en sedlig rätt och ett sedligt krav, då den tjänar till att
rädda det andliga elementet. Sker detta, såsom så ofta, på
bekostnad av det allmänna moralbudet, så är det tragisk skuld.
Den bör bedömas mänskligt fritt och stort, utan fariseism men
med strängt upprätthållande av det allmänna moralbudet. Ty
den individuella sedligheten är aldrig ren etik utan alltid
sammansmält med egoistiska och naturliga beståndsdelar, med
maktbehov. Varje individ behöver ett minimum av makt för att
hävda sig. Den individuella etiken kräver, att makten skall
tjäna individens andliga och sedliga fullkomning, men tjänaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
