Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Rättsreception och folklig rättsvård. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSRECPTION OCH FOLKLIG RÄTTSVÅRD 273
förde med sig utländsk lag, som ej alltid bevarat den inhemska
lagens oväldiga omvårdnad av storas och smås lika rätt.
I registret till den för stormaktstidens vardagsliv i
mångahanda måtto belysande edition av Vendels sockens dombok
1615—1645, varmed revisionssekreterare Nils Edling riktat vår
historiska litteratur, möter man det för vår egen rätt främmande
— om än under 1600-talet ingalunda nya — begreppet
regal-rätt. Slår man upp första hänvisningen vid specialrubriken
jaktregale, finner man under den 6 mars 1627 ett märkligt
rättsfall. För rätten kom Kungl. Maj:ts tjänare och Skytte, ärlig
och välaktad Jöran Staffansson, tillförordnad inspektor om
djurfällning och ekehuggning, och tilltalte Erik Pedersson i Ugglebo,
som anklagades för att ha skjutit och fällt en älg. Då befanns
vid nogare rannsakan, att den som fält älgen var en konungens
före detta skytt, Lars Jönsson benämd, som visligen rymt landet.
Men Erik Pedersson och hans folk hade dessförinnan med Lars
Jönsson uppätit och förnött köttet, och älghuden hade Erik
Pedersson gömt under sitt stugugolv. Nämnden kunde därför
ej fria honom från den dom, som Kungl. Maj:ts brev innehåller,
och så blev Erik Pedersson »sagd att föras över med bo och
bohag till Ingermanneland».
Kanske är det ej för djärvt att bakom berättelsens
omständlighet och själva de valda ordasätten spåra en rättsmedvetandets
reaktion mot det hårda straffet, och säkert är, att den nya och
främmande rättsregeln ej i längden kunde upprätthållas gent
emot en upprörd folkmening. I brev till Axel Oxenstierna
klagar nämligen några år senare (1632) förlänillgstagaren, nu Svante
Baners änka Ebba Grip, att konungen »för böndernes otålighet,
att de skulle översändes till Ingermanneland», avstyrt
deportationerna, så att hon måste nöja sig med böter »och fast ringa
nutit därav». Episoden kan synas obetydlig nog. Men den får
en djupare innebörd än den tidsmålande anekdotens, om inan
i den ser en återspegling av den främmande rättens allmänna
öden i vårt land.
Bruksindustriens revolutionerande uppsving, sedan Gustav
Adolf och hans medhjälpare principiellt utdömt den nedärvda
statsdriften vid de större förädlings verken och resolut vädjat till
den enskilda företagsamheten och det enskilda kapitalet, ställde
1600-talet inför samma problem som 1800-talet fick sig förelagt
genom trävaruindustriens än mer revolutionerande utveckling i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
