Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det svenska väldets grundläggning i Finland. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SVENSKA VÄLDETS GRUNDLÄGGNING I FINLAND 547
påvebrev av år 1171 — den första urkund, där den kristna kyrkan
i Finland omnämnes. Det heter där, att finnarna, så ofta en
fientlig här hotar dem, lova fasthålla vid kyrkan och bedja om
predikanter, men så snart faran är över åter avfalla och förfölja
predikanterna. Härav framgår att kristendomen före nämnda
tidpunkt hade införts i Finland och att dess bekännare därstädes
kunde utveckla en avsevärd makt. Frågan är endast: voro de i
skrivelsen åsyftade fientliga härarna svenska korshärar eller voro
de andra fiender, mot vilka finnarna sökte svenskarnas och sina
redan kristna landsmäns hjälp? Brevets ordalag göra det senare
mer än sannolikt. Svenskar och egentliga finnar — att det är
fråga om dem framgår av benämningen »phinni» — voro alltså
bundsförvanter mot en gemensam fiende, som av de ryska
krönikornas uppgifter att döma var Novgorod och dess allierade, de
dels hedniska, dels kanske redan till den grekisk-katolska läran
omvända finska stammarna i öster, karelare och andra. Nämnda
krönikor omtala flera krigståg i båda riktningarna — av svenskar,
finnar och tavaster i östlig riktning.
Det fientliga förhållandet mellan Sverige och Novgorod är värt
att lägga märke till. Det hade efterträtt den tidigare vänskapen.
Ungefär vid mitten av 1000-talet hade förbindelserna mellan
svenskar och novgoroder — som det vill synas tämligen plötsligt
— i stort sett brutits. Genom turkiska stammars framträngande
mot väster hade den gamla handelsvägen längs Volga förlorat
sin betydelse, och år 1054 inträffade den definitiva brytningen
mellan den västerländska och den österländska kyrkan. De
svenska folkelementen i Novgorod, som säkerligen aldrig varit annat
än en visserligen ledande, men numerärt rätt svag minoritet,
slå-viserades nu hastigt, och i Sverige vande man sig att betrakta
Ryssland som ett kätterskt — eller som man uttryckte sig:
hedniskt — och därför även fientligt land. Handelsförbindelser
upp-rätthöllos visserligen, men även dessa voro tidtals svårt hotade:
år 1142 angrep enligt ryska krönikor en svensk flotta på 60
segel en eskader av handelsfartyg på väg till Novgorod, och från
följande tider finnas talrika bevis på allvarliga försök att
avbryta all handel med Roms fiender. Följderna av Ruriks stordåd
framstodo nu: Sverige hade i öster fått en fiende, Novgorod, som
tack vare den svenska insatsen stod högre i politisk, social och
militärisk organisation, än vad utan denna insats skulle varit fallet.
Vilken var nu de egentliga finnarnas ställning under den be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
