Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Höger, unghöger, yngre höger. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men olikheterna äro även tydliga fastän de törhända vid ett
betraktande i efterhand mest ta sig uttryck i ord — där de ej,
såsom beträffande försvarsfrågan, bero därpå att Det nya
Sverige föddes i ett ögonblick av inrikespolitisk spänning,
men yttre ro; Svensk Tidskrift däremot då
världspolitikens barometer redan visade på oväder och försvarsstriden
inom landet åter upplivats. Medan Kjelléns och kanske ej
mindre Vitalis Norströms maningsord återljuda i Det nya
Sveriges paroller, igenkänner man lätteligen Harald Hjärnes
myndiga stämma i Svensk Tidskrifts programförklaring.
Redaktionens ståndpunkt, heter det här, »är oberoende av de
särskilda partiernas politiska organ, och om man vill i allmänna
vändningar söka sammanfatta dess kärna kan den — ehuru
slagord betyda föga — sägas vara: den svenska statens inre
och yttre styrka och statsarbetets effektivitet, till stöd för
landets gemensamma uppgifter, till vård om rikets internationella
ställning och till statsintressets befrämjande gent emot alla
enskilda partiers och klassers övergrepp eller oberättigade
anspråk».
Man skulle även kunna uttrycka skillnaden mellan de tvenne
grupperna eller riktningarna så — ehuru man därmed ej
träffar hela, sanningen — att den tidigare, Kjellénska, unghögern
är mera folklig, den Hjärneska akademisk. Det är heller icke
utan skäl, som man velat se vissa likheter mellan den riktning,
Svensk Tidskrift företrädde, och den kända grupp inom
det konservativa partiet i England, som plägade benämnas
torydemokrater.
Det kan möjligen synas något överraskande att här såsom
högeligen betydelsefull påpeka en litterär tilldragelse, som
inträffade ungefär samtidigt med det demokratiska genombrottet
1911, nämligen Gustaf Sundbärgs berömda samling aforismer
Det svenska folklynnet. Buren av ett starkt patos,
med stora och påtagliga överdrifter men ännu mycket större
förtjänster, har Sundbärgs bok tvivelsutan haft en
verkningskraft, som kanske ej framträtt så mycket utåt men som betytt
desto mer för att skapa, väcka och befästa en sann och sund
fosterlandskänsla. Den blev för mången svensk, höger- som
vänsterman, en besk men välbehövlig och verksam medicin.
Det demokratiska genombrottet och försvarsstriden skärpte
partimotsättningarna i vårt land. Hur paradoxalt uttrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
