Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Litteratur - Konservatism och liberalism. Av Jean Braconier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Brusewitz påpekat, hurusom t. ex. A. G. Silverstolpe, trots den
naturrättsapologet han obestridligen var, teoretiskt föregripit den
historiska skolans idéer. Skillnaden mellan honom och Järta är i
detta fallet kanske inte så stor. Vad som gav den avgörande
impulsen till att Järta några år efter 1809 — tidpunkten kan ännu ej
klart fixeras — blev en lysande representant för den konservativa
samhällssynen är mycket ovisst. Järtas egna uttalanden skulle ha större
värde, om de inte så ofta voro färgade av det polemiska syftet: att
lägga allt till rätta, så att de gjorde verkan på
meningsmotståndare. Mycket troligt är givetvis — såsom Fahlbeck framhåller —
att både en Ferguson eller en Burke starkt kan ha påverkat Järtas
utveckling — själv talade han visserligen gärna om vad
Dala-allmogen lärt honom under hans landshövdingeskap. Hans sociala
åskådning har emellertid näppeligen några beröringspunkter med
Burkes. Den påminner då mer om Adam Müllers, Geijers, Sismondis,
Hartmansdorffs och Agardhs socialpolitiska tankegångar — här
öppna sig vida vyer och lockande men invecklade, kanske olösliga
problem för forskningen att behandla.
I en fängslande studie behandlar Fahlbeck greve Bogislaus von
Schwerin — gardesofficeren, som Gustaf III gjorde till prost i Sala
— och dennes åskådning. Schwerin, som i sin offentliga
verksamhet mest framträdde som finansexpert och nationalekonom, har
tidigare uppmärksammats bl. a. av Ivar Anderson, Gunnar Heckscher,
Brisman och Bertil Ohlin. Det har emellertid varit Fahlbeck
förunnat att närmare klarlägga Schwerins politiska idéer i ett större
sammanhang. Det resultat han kommit till är ganska märkligt. På
ett övertygande sätt visar han nämligen, hurusom »Schwerin var
romantiker och liberal». Satsen kan synas vittna om en
personlighetsklyvning hos den självständige politikern. Ty den romantiska
statsuppfattningen förefaller stå konservatismen så nära, att den föga
kunde ha att skaffa med en politik av liberalistisk kulör. Dock
framträdde, som Fahlbeck närmare utvecklar, Schwerins nyromantiska
idékonservatism i ganska modererad form. Schwerin har nämligen
aldrig — enligt Fahlbecks mening — försvurit sig åt de nyromantiska
statslärornas verklighetsfrämmande mysticism. Men även om det
skulle kunna påvisas, att hans åskådning tagit vissa intryck av den
extremare nyromantiken, hade denna enligt anmälarens mening
knappast varit alldeles oförenlig med den politik, som Schwerin
förde. Ty då t. ex. Adam Müller skriver, att staten är en levande
organism »med alla tänkbara ändamål, emedan den tjänade sig själv»,
eller då Novalis dunkelt förkunnade, att den poetiska staten är »den
sanna, den fullkomliga staten», så kan det väl ifrågasättas, om inte
Schwerins reformprojekt skulle kunna förverkliga dylika
mångtydiga ändamål lika bra som den konservativa politiken.
När Schwerin i staten såg en genom generationerna fortlevande
organism, när han hyllar folkandan, den nationella egenarten och
monarkien som den yppersta statsformen, när han föreslår
»uppfostrings»-tullar för industrien, då bär i varje fall hans åskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
