Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Huvudströmningar i våra dagars filosofi. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Pfannenstill
här infördes, kom i konsekvens och fasthet ej långt efter det
matematiska och kommer nog ej snart att överträffas. Men i längden
nöjde sig Russell och Whitehead ej med denna tomma formelvärld.
Russell sökte sålunda i den konkreta erfarenheten efter nya
forskningsuppgifter; och många områden har lian lagt under sin tankes
domäner, varför hans ståndpunkter ej alltid ha varit lätta att
förena. I det stora hela är hans ståndpunkt närmast skeptisk ocli
agnostisk. Han tycks dock alltid hålla fast vid, att filosofien måste
utgå från sinnesförnimmelserna, de till en objektiv värld hörande
sinnesfakta. Hans senaste uppfattning av verklighetens natur är
den »neutrala monismens», som antager en gemensam struktur för
det materiella och själsliga.
Samma riktning från positivism till metafysik finna vi också,
men liär medvetet, lios Alexander och Whitehead. Särskilt
Whitehead har gett oss ett belysande exempel på hur den stränga
matematiska och naturvetenskapliga filosofiuppfattningen med
järnhård konsekvens drevs över i metafysiken. Från den matematiska
filosofien övergick han till naturfilosofien, betonade helheten,
sammanhanget mellan tingen, men hävdade objektet som oberoende av
subjektet. Emellertid fann lian snart, att denna objektivism var
svår att förena med helhetsuppfattningen, varför han under sin
sista period sätter det uppfattade objektet i förbindelse med det
uppfattande subjektet. Han hävdar nu metafysikens nödvändighet:
»att sätta gränser för spekulationen betyder att begå förräderi mot
förnuftet». Den ursprungliga realismen hade en kritisk
inställning mot helhets- och organismteorierna; Whitehead slår nu in på
den motsatta vägen och pläderar för en organisk, aktivistisk
helhetsuppfattning, enligt vilken verkligheten är en sig ständigt
nyskapande process. Denna organiska verklighetsuppfattning
utmynnar i en slags monadlära, som så gott som sammanfaller med
Bosanquets, och genom att förankra sin teori i Gudsuppfattningen
kommer han ännu närmare den idealistiska filosofien, inte minst
i den form vi här i Sverige känna den hos Boström. Med rätta
talar Bosanquet om ett möte mellan de båda
ytterlighetsrikt-ningarna, och man kan ej undgå att erinra sig Hans Larssons
»konvergenstanke», att de olika filosofiska tänkesätten närma sig
varandra i den mån de fördjupas.
I Whiteheads teori om verkligheten som en skapande utveckling
kunna vi finna ett återkommande motiv i många av de moderna
filosofiska systemen, i Bergsons intuitionsfilosofi, i den tyska livs-
418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
