Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5 juli 1937 - ”Det svenska gymnasiets ryggrad”. Av H. F. - De svartas världsdel. Av Jean Braconier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
bringas att undfly universiteten efter blott något års tjänstgöring, då
ligger det makt uppå, att vägen dit icke stänges eller av ovist nit
försvåras för de vetenskapligt bäst meriterade av lektor saspir an terna:
universitetens docenter. H. F.
I sitt briljanta arbete, »Folken i maskintidsåldern», bar
Gustaf Olsson kallat Afrika för det »20 :e århundradets
framtidsland». Den dag, då kapitalet i betydligt större omfattning
än hittills söker sig vägen till de svartas världsdel, måste dennas
insats i världsproduktionen uppenbarligen radikalt förändras. Den
stora frågan är emellertid, i vad mån de skapande krafterna skola
tämligen ostört få verka eller om konflikter skola förhindra
västerländsk civilisation och teknik att helt göra sitt inträde i detta
ofantliga område.
Ytligt sett verkar det onekligen som om européernas grepp om
Afrika i det stora hela vore så starkt, att ingen anledning funnes att
frukta, att den etiopiska rörelsens stridsfanfar från 1900-talets början,
»Afrika åt afrikanerna», med framgång skulle kunna återskalla från
någon ny panafrikansk rörelse, Detta så mycket mer som
förutsättningarna för en dylik obestridligen ännu förefalla att saknas, trots
de hotfulla rykten i telegrammen då och då om en ökad förbittring
bland de underkuvade färgade raserna och trots exempelvis islams
snabba spridning i Afrika. Eller är denna tro på att världsdelen
alltjämt skall kunna bibehållas under europeiskt inflytande en illusion,
som har sin grund i felaktiga föreställningar om problemkomplexen!
En del svenska tidningar och ett par tidskrifter ha visserligen
under de senaste åren ägnat ett glädjande stort utrymme åt vad som
passerar utanför vårt eget lands gränser, men vår världspolitiska
litteratur är ganska fattig både kvalitativt och kvantitativt. I fråga
om Afrika har dock en svensk läsare sedan i julas att tillgå fil. d:r
Karl Hildebrands mäktiga arbete: Afrika. Kolonialmakter
och infödda folk (Gebers). Det sätt på vilket d:r Hildebrand löst sin
krävande uppgift gör hans bok till ett verkligt standardarbete. Inte
minst är det ett utmärkt uppslagsverk: man får t. ex. reda på de
olika staternas och besittningarnas historia, deras ytinnehåll,
folkmängd, handelsbalans, kommunikationsväsende, rasblandning och
överhuvud allt statistiskt stoff, som är ganska nödvändigt för att
läsaren skall få en totalvy av världsdelen. Man är i det
sammanhanget ytterst tacksam för att Hildebrand starkt betonar, hur osäkra
de flesta siffrorna härvidlag äro: så variera, för att taga ett enda
exempel, olika auktoriteters uppgifter om Abessiniens folkmängd
från 4 till 13 millioner!
Verket liar sitt största värde däri, att förf. ingående analyserar
frågor, vilkas lösning utgöra fundamentala betingelser för att
världsdelens utveckling skall bli gynnsam både för de vita och de svarta
raserna. Att de infödda själva ännu skulle kunna reda sig utan de
vitas hjälp, anser nämligen Hildebrand på goda grunder som en
utopi. Satsen om att de vita och infödda behöva varandra har vis-
457i
De svartas
världsdel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
