Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den tyska fyraårsplanens problem. Av Carsten Welinder - Fyraårsplanens finansiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carsten Wellnder
talet, stå i regel de vanliga utvägarna, d. v. s. banklån, aktie- och
obligationsemissioner, ej till buds. De första åren av den nya
ekonomiska politiken kännetecknades av en kraftig kreditexpansion. När
en dylik uppnått en viss punkt, kan den ej gå vidare utan att hota
betalningsbalansen saint antingen leda till starka prisstegringar, eller,
om man genom maximipris vill hindra dessa, nödvändiggöra
ransoneringar. Gränsen bestämmes av i vad mån de genom
kreditutvidgningen ökade inkomsterna öka importen, om de sparas, samt i vad män
man genom att taga lediga produktionsfaktorer i anspråk kan öka
produktionen i takt med den stigande efterfrågan. I Tyskland är
denna gräns nu uppnådd. Ett tydligt tecken härpå är bristen på
arbetskraft. Den klassiska ekonomiens alternativ mellan att avstå från
nutida eller från framtida behovstillfredsställelse har alltså för
Tysklands del återfått sin aktualitet. Vill man avstå från ytterligare
kreditexpansion, bör efterfrågan å kredit ej överstiga vad man något
obestämt plägar benämna »verkligt sparande» pius
avskrivningsbelopp, som ej motsvaras av investeringar. De
konsumtionsinskrän-kande åtgärderna lia som nämnts ökat sparandet. För att öka
skillnaden mellan avskrivningar och investeringar ha en rad
konsumtions-industrier direkt förbjudits att göra investeringar och även övrig
investeringsverksamhet strängt reglerats. Den uppmuntran, som
tidigare gavs nyinvesteringar inom industrien i form av skattelättnader,
har också avskaffats. De produktionsfaktorer, som på detta sätt
frigöras, behöver emellertid staten för sina behov. Kapitalmarknaden
är därför främst reserverad för statens och kommunernas
obligationslån och endast mindre belopp av industripapper få emitteras.
De industrier, som anses vara intresserade av fyraårsplanen och
alltså åläggas att medverka i denna, få därför främst finansiera de
enligt denna erforderliga nyanläggningarna med sina
nettovinster-Staten upptager med andra ord i realiteten ett mer eller mindre
frivilligt lån ur industriens nettovinster. En förutsättning för att dessa,
skola uppnå den härför erforderliga storleken är, att arbetslönerna ej
tillåtas stiga. Man kan alltså säga, att fyraårsplanen främst finansieras,
genom inskränkningar i aktieägarnas och de anställdas konsumtion.
Från den ryska femårsplanen skiljer sig fyraårsplanen genom att
den i allmänhet förutsätter företagarnas åtminstone formellt fria.
medverkan, medan femårsplanen är en rent statlig åtgärd. Som alltid
i Tyskland är begreppet frivillighet väl en smula relativt, då det ej
är svårt att ernå en »frivillig» medverkan, om vid behov
tvångsåtgärder kunna tillgripas. Skillnaden i jämförelse med de
konjunktur-förbättrande åtgärder, som vidtagits t. ex. i Sverige, är att man ej
nöjer sig med åtgärder, som medföra en mera allmän stegring av
efterfrågan å konsumtions- och kapitalvaror, utan direkt sluter kontrakt
med företagarna för att förmå dessa att företaga investeringar.
Härigenom får man en säkrare garanti för att de önskade investeringarna
komma till stånd, än om man blott kan hoppas, att de företagare,
som se efterfrågan å sina produkter ökas, skola utbygga sin
produktionskapacitet. Att dessa förhoppningar kunna slå slint, visa erfaren-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
