Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 2 juni 1939 - Den danska författningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
val av landstinget. Det märkliga inträffade, att tendenserna här voro
omkastade: socialdemokraterna gingo framåt, under det att de
konservativa och den moderata vänstern gingo tillbaka. Orsaken till
denna omkastning var nog inte så mycket att de yngre årgångarna
här voro uteslutna, därigenom att endast 35-åringar och därutöver
ha rösträtt. Snarast var den att söka i rent valtekniska förhållanden.
Hälften av landstinget var nämligen valt så tidigt som 1932 och hade
alltså ej följt med i folketingets partiförskjutning under mellantiden.
Följden av detta elektorsval blev att regeringskoalitionen, som ju
förut haft mycket knapp majoritet i landstinget, nu fick sin ställning
stärkt (3 nya mandat för socialdemokraterna, 1 för radikalerna).
Författningsfrågans öde i denna nyvalda riksdag var självklart.
Reformen antogs med stor majoritet i båda tingen (i folketinget med
102 mot 37). Flertalet av reformens vänner hade nog gott hopp, att
den också skulle godtagas vid folkomröstningen, även om många
tyckas ha haft sina onda aningar. Omröstningen ägde rum den 23
maj och bjöd på den sensationen, att den i författningen fordrade
anslutningen av 45 % av hela valmanskåren ej uppnåddes. Enligt de
första meddelandena från sammanräkningen fattades det c:a 12,000
röster, och trots senare korrigeringsförsök torde detta resultat stå
sig. Folkomröstningen gav alltså till resultat att reformen ej nu kan
genomföras.
Man kan fråga sig, vilka kategorier det varit, som åstadkommit
detta resultat genom att antingen rösta nej (ett mycket ringa antal)
eller underlåta att deltaga i omröstningen. Natui’ligtvis böra den
moderata vänsterns anhängare räknas till dessa och förmodligen ha
många av de konservativa låtit bli att rösta och alltså anslutit sig
till »soffliggarnas parti». Det är framför allt på Jylland, som
röstetalen visa stora underskott (c:a 110,000 röster, d. v. s. ett deltagande
på endast 33 % i stället för minst 45 %), under det att mera än 62 %
av huvudstadens väljare avgivit ja-röster (ett överskott på c:a 95,000
röster). På öarna överskred de ja-röstandes antal endast obetydligt
de fordrade 45 %.
Kravet på två-kammarsystemets avskaffande hade en gång varit av
största betydelse för demokratien och i denna något passerade
tankevärld levde reformens tillskyndare (Stauning et comp.) kvar. Men
kammarmotsättningen är åtminstone för närvarande övervunnen, och
det torde egentligen vara helt andra problem, som äro brännande
aktuella. Att »soffliggarepartiet» blev så stort, berodde nog därför
ej blott på den oövervinneliga slöhet och liknöjdhet, som alltid i alla
länder kännetecknar en stor del valberättigade, utan även på att
många politiskt vakna och intresserade stodo fullständigt likgiltiga
inför denna reform. Den kunde genomföras, den kunde falla,
skillnaden i prakti kon bleve minimal.
Man kan undra vad som nu skall ske i Danmark. Stauning har
förklarat att omröstningsresultatet på intet sätt inverkar på regeringens
ställning. Likväl synes man ämna inkalla riksdagens båda ting till
sammanträde inom de närmaste dagarna. För det konservativa par-
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
