Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kristendomen och kriget. Av Knut B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
all anledning att stödja ärliga strävanden i denna riktning, och
ha dessutom en uppmuntran i det faktum, att ekumeniken visar
sig vara byggd på en solidare grund än Nationernas Förbund.
Kyrkornas samlingsrörelse vilar på gemenskapen i trons centrala
grundfakta, en gemenskap som visar sig mycket påtaglig i trots
av alla skiljeläror. Just emedan de kristna komma i betryck på
många håll i en värld av rasande nationalismer, framstår
kristendomens universalitet och de kristnas samhörighet så mycket
tydligare. Man kan finna många bevis härpå t. ex. i samband med
den senaste världsmissionskonferensen i Indien. Hur det än må
gå med världens organisation — det finns i alla fall ett
brödraskap i Kristus, som har sina adepter i alla kyrkor i världens alla
länder.
Nu har det emellertid under reaktionen mot internationalismen
också funnits mycket allvarliga kristna röster, som ha sagt
ungefär så här. Hur kan man egentligen vänta sig, att stater skola
handla kristligt? Det finns inte och har aldrig funnits något
kristet folk eller någon kristen stat. Den kristna kultur, som man här
i Västerlandet brukade berömma sig av, har alltid varit en illusion
och är i alla händelser nu upplöst och sönderfrätt. Allt mänskligt
är under Guds dom. All mänsklig rättfärdighet är ett fläckat
kläde. Något annat är icke att vänta.
Man stryker alltså härmed ur den kristna etiken icke allenast
det något trevande nya kapitlet om den internationella rätten utan
även det gamla lutherska kapitlet om staten. Det tycks som om
den kristnes väg efter denna tankegång antingen måste bli en
negativ inställning, en isolering från folkets liv, eller också ett
medlöperi med allt som kan sägas ligga i folkets intresse, även
t. ex. ett orättfärdigt angrepp, eftersom ju staten ändå inte kan
handla kristligt.
Men hela resonemanget är uppenbarligen något förhastat.
Naturligtvis är det sant, att det aldrig funnits någon helt kristen
stat. Det visste ju även Luther mycket väl. Och ingen kunde
klargöra så tydligt som han, att ingen mänsklig rättfärdighet gäller
inför Gud. Men det hindrade honom ingalunda att uppskatta
statens betydelse för upprätthållande av fred och ordning och yttre
borgerlig rättfärdighet. Den nutida staten med sin välfärdspolitik
och sin utvidgning av det medborgerliga ansvaret har
obestridligen i några hänseenden påverkats mer av kristna ideal än staten
på Luthers tid. Det är alls inte orimligt att tala om en kristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
