Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katastrofens år. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
energisk propaganda mot tanken »att dö för Danzig». Det gällde
därför för Warschauregeringen att undvika allt, som kunde
stämplas som polska utmaningar och giva bundsförvanterna möjlighet
att draga sig tillbaka. Samma tankegång synes senare på ett ur
polsk synpunkt ödesdigert sätt hava fördröjt mobiliseringen.
I augusti skärptes konflikten ytterligare, och från de tjeckiska
kriserna välbekanta drag i den tyska presspropagandan bebådade,
att en eruption snart vore att vänta. Underhandlingarna i Moskva
voro alltjämt resultatlösa, och för att påskynda dem avgick i
början av augusti en engelsk-fransk militärmission till Ryssland. Den
11—13 augusti sammanträffade Ribbentrop och greve Ciano i
Salzburg. Om utbytet av deras möte blev då föga känt, men den
senare utvecklingen synes visa, att allvarliga
meningsskiljaktigheter yppat sig och att Italien uttalat sig mot ett omedelbart tyskt
angrepp på Polen.
Den 20—21 augusti överraskades världen av två nyheter, som
väckte oerhört uppseende. Den första var ett ryskt-tyskt
handels- och kreditavtal, den andra en nonaggressionspakt mellan samma
makter. Härmed hade Västmakternas försök att sluta ringen av
makter till Polens stöd slutgiltigt misslyckats, och det stod klart,
att Warschau icke inom kortare tidrymder skulle kunna få någon
hjälp. För Tysklands del var ryggen tryggad. Ribbentrops
diplomati hade triumferat.
Troligen hade man i Berlin räknat med att nyheten om det
rysk-tyska avtalet skulle nödga England uppgiva sin dittillsvarande
politik och förmå Polen att kapitulera för de tyska kraven, vilka
numera omfattade ej blott Danzig utan i sak även korridoren utom
Gdynia. I så fall skulle Tyskland utan att behöva använda sin
nya, farliga medspelare skörda en framgång av samma slag som
året förut i München men av vida större omfattning. Den skulle
innebära den engelsk-franska garantipolitikens fullständiga
sammanbrott och krossandet av Västmakternas återstående prestige.
Dylika beräkningar slogo likväl fel. England insåg, att hela dess
stormaktställning hade engagerats i saken. Kabinettet meddelade,
att den nya traktaten icke ändrade den brittiska politiken, och det
slutgiltiga ömsesidiga garantifördraget med Polen undertecknades
den 25 augusti. Möjligen hoppades man i London, att Hitler inför
denna fasta hållning skulle tveka att gå till det yttersta och gå
med på någon kompromiss.
Den tyske ledarens beslut var emellertid oåterkalleligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
