Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katastrofens år. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Möjligen har Ribbentrop in i det sista försäkrat honom, att England
till slut skulle falla undan. Vissa omständigheter hava ansetts
tyda på att Hitler ursprungligen avsett att släppa lös sin armé
några dagar tidigare, än verkligen skedde, men skjutit på de sista
befallningarna i hopp att i elfte timmen nå en uppgörelse med
Chamberlain. Alla underhandlingar visade sig dock fåfänga, och
tydligen ansåg sig den tyska härledningen icke kunna vänta
längre, av fruktan att höstregnen skulle göra de mekaniserade
trupperna mindre användbara. Den slutliga brytningen
forcerades fram, den 1 september började angreppet på Polen, den 3 följde
Englands och Frankrikes krigsförklaringar. De närmare
omständigheterna hava tidigare skildrats i denna tidskrift.[1]
På fyra veckor nedbröts allt motstånd i Polen. Den tyska
framgången var snabbare och fullständigare, än världen i allmänhet
väntat. Härtill bidrogo flere omständigheter — Polens
ogynnsamma strategiska läge, krigsskådeplatsens beskaffenhet, militära
och politiska missförhållanden i Polen, det förut antydda
dröjsmålet med den polska uppmarschen samt, allra främst, den
utomordentliga kraften och skickligheten i det tyska angreppet.
Däremot hava som bekant krigsföretagen mellan de tre
stormakterna hittills inskränkt sig till föga omfattande sjö- och luftstrider
av växlande framgång. Orsakerna härtill låta sig ännu blott
delvis överblickas. I Berlin torde man i det längsta hava hoppats,
att England efter Polens undergång skulle finna sig i det skedda
och sluta en för Tyskland förmånlig fred. I London och Paris
åter ville man först fullborda sin krigsberedskap, som av
naturliga skäl icke var jämförlig med den tyska, samt överföra den
engelska armén till Frankrike. Vidare torde man särskilt i början
hava menat, att tiden uteslutande arbetade till Tysklands skada
och de allierades fördel, en uppfattning, som på sista tiden börjat
bestridas på flere håll. Man ansåg vidare, att erfarenheterna från
det föregående kriget talade för en defensiv strategi, och slutligen
gjorde man sig troligen överdrivna förhoppningar om en snar
inre omvälvning i Tyskland. Hur operationerna komma att
utveckla sig på våren 1940, kan ännu ej förutses. Skilda möjligheter
kunna tänkas, från en direkt strid på liv och död längs
Maginot- och Siegfriedlinjerna till stort anlagda försök att överflygla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
