Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svensk prosadiktning 1939. Av Elof Ehnmark - Sally Salminen: Den långa våren - Vilhelm Moberg: Giv oss jorden! - Arne Hägglund: Den rike ynglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till svårare problem än i debutromanen. Hon har ingalunda
misslyckats men inte heller åstadkommit något jämbördigt med Katrina.
Läsaren känner ingen riktig benägenhet att på allvar engagera sig
i den unga damens konflikter, även om typen är väl träffad och det
onekligen finns både kunskap och upplevelse i skildringen av
hennes inre problem, av hennes kluvenhet och tvekan och av hennes
svårighet att komma tillrätta med en verklighet, som inte motsvarar
hennes drömmar men inte heller visar sig vara något att fly från
i skrämsel.
Årets centrala bonderoman är Vilhelm Mobergs av djupt
allvar präglade Giv oss jorden!, avslutningsdelen i Knut
Toring-trilogien. Ändå finns det något av traditionen från Almquist också
hos denne bonde-epiker. Knut Toring blir en egendomslös
jordbruksarbetare, fri från ägandets tyngd men rik i glädjen över jordens
must och fruktbarhet. Han sysslar med ett litterärt verk, som
skall heta »Jorderiket är vårt» och vars Credo — eller rättare Pater
noster — lyder: »Ske vår egen goda vilja! Tillkomme vårt rike!
Giv oss jorden!» Hans lära är m. a. o. en profan idealism med anor
från Rousseaus naturevangelium, och Moberg låter sin alter ego sluta
som profet för önskedrömmen om en sund och fri mänsklighet i
okvald besittning av jordens och andens håvor. Men Knut Torings
praktiska problem stå kvar olösta. Detta kan bero på att Moberg
inte funnit någon lösning och det i sin tur kan förklaras av att
romanen skrivits 1939 och att dess händelseförlopp utspelas 1938. De
gamla positionerna ha rivits upp. De förutsättningar, från vilka
samhällsreformerna skulle fortsättas, ha inte längre befunnits säkra.
Det gäller viktigare, enklare ting. Pacifisten Moberg har fått det
nya ärendet att förkunna sin stridsberedskap inför det hotande
våldet. Knut Torings viktigaste uppgift är att mana till försvar för
hem och land i kraft av sin tro på människan och i vetskap om att
denna tro har sina rötter i den västerländska anda, som i sekler
varit ett med svenskt väsen. »Giv oss jorden!» är emellertid också en
betydande bonderoman, skriven med intensiv kärlek till den
värendsbygd, som Mobergs diktning växt upp ur. Boken har många levande
porträtt och träffsäkra vardagsscener. Den Mobergska musten och
förkärleken för vad hans gubbar kalla »det fysiska» saknas inte
heller, lika litet som den gamla skeptiska inställningen till religionen.
Trots detta når skildringen sin höjdpunkt på de sidor, som handla
om Knut Torings gammaldags fromma moder under hennes sjukdom
och sista stunder. Så ömhänt, så vackert och så gripande har
Mobergs skildringskonst aldrig framträtt, som när han berättar om
denna skröpliga, utsläpade, tappra, trosvissa gamla kvinna, vars
livsinställning liksom sammanfattas i den enkla repliken: »Int gör
dä nånting, om en plågas i detta här livet.» Här visar han, att det
inte är som förkunnare eller problemlösare han når högst, utan helt
enkelt som diktare.
Ett likartat samhällsproblem tas upp i Arne Hägglunds Den
rike ynglingen. Här är det fråga om en bondbygd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
