Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kring det pågående sjöhandelskriget. Av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kustfarvatten. Den egentliga sjökrigföringen kommer efter allt att döma
förläggas till de öppna haven, under det att staternas
kustfarvatten med de moderna sjökrigsmedlen så behärskas av
strandstaterna, att de närmast äro att betrakta som en del av
landterritoriet. De utgöra »Küstenvorfeld», ett begrepp som enligt nutida
svensk lantmiitär terminologi skulle kallas förfält. Dessa teorier
ha tidigare varit synliga i tysk facklitteratur. Under det nu
pågående kriget ha ännu inga betydande bevis för deras riktighet
famkommit, ehuru heller ingenting talat emot dem.
Då man i de engelska kustfarvattnen med säkerhet kan vänta
överlägsna fientliga stridskrafter, säger den tyske fackmannen,
bortfaller varje möjlighet att där genomföra en blockad i enlighet
med prisrättens bestämmelser. Därmed måste också i detta område
uppträdande neutrala handelsfartyg underkastas samma
behandling som de krigförandes fartyg. Jämförelse göres här med
neutrala motorfordons uppträdande på en lantkrigsskådeplats.
Detta förhållande anser man i särskilt hög grad vara rådande i
de engelska kustfarvattnen, »in dem sich naturgemäss die
Kampfhandlungen häufen, die von beiden Seiten unter Einsatz aller
neuzeitlichen Kampfmittel und mit äusserster Intensität geführt
werden». Enligt tysk uppfattning böra alla neutrala stater följa
Förenta Staternas exempel och förbjuda sina handelsfartyg att
trafikera en bred farozon utanför de krigförande staternas kuster.
I och med att kriget huvudsakligen föres på sjön och i luften i
avsikt att krossa fiendens försörjning komma självfallet nya former
att tillgripas för att snabbast möjligt nå målet. Sjökrigsrätt och
erkända sedvänjor spela härvid tydligen ingen roll. Att fartyg utan
krigskontraband på väg från neutral hamn till neutral hamn icke
få bli föremål för krigshandling borde dock vara så självklart,
att några lagar härför knappast skulle behövas. Genom den
engelska åtgärden att för kontroll tvinga fartygen in i farozonen är
det enligt tysk uppfattning England, som bär skulden till
sänkningarna. Sålunda intog Völkischer Beobachter en varning för
sjöfart på England, d. v. s. i krigsområdet, i samband med den
ovannämnda svenska ångaren »Pajalas» sänkning. »För fartyg
i fientlig konvoj», heter det, »— oberoende av vilken nation de
tillhöra —, gäller, att de äro utsatta för alla krigsfaror, och
förvisso gäller detta såväl för fartyg, vilka frivilligt ansluta sig till
fientlig konvoj, som för fartyg, vilka låta sig tvingas att åtfölja
fientligt fartyg. Det sistnämnda gäller så mycket mer, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
