Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska frivilligrörelsen. Av Stig Jägerskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med anledning av att en regementschef på en regementsorder
vid årsskiftet rekommenderat frivilligsaken, lät emellertid
regeringen den 11 januari en högkvartersorder utgå, enligt vilken allt
militärt befäl förbjöds att i tjänsten verka för anslutning till
frivilligkåren. Hur mot bakgrunden av den tidigare förefintliga
tvekan om regeringens inställning denna order uppfattades, säger
sig självt. Från åtskilliga förband föreligga exempel på den
hämmande verkan, denna order haft.
För rekryteringen vid förbanden skulle det givetvis varit av
betydelse, om manskapet kunnat, i det fall där det så velat, övergå
till kåren under sitt sedvanliga befäl. En officer — kompanichef,
plutonchef, batterichef el. dyl. — kunde t. ex. meddela sitt
manskap, att han ämnade ansluta sig till Frivilligkåren med så och
så många av befälet och att alla, som önskade det, kunde följa
med. Detta var emellertid länge i verkligheten omöjligt.
Officerares ansökan behandlades nämligen för sig, meniges för sig, och
avsked åt de förstnämnda beviljades endast i fastställd
proportion till antalet till Finland avresta frivilliga från hela landet.
Det torde sålunda i allmänhet icke ha varit möjligt för en officer
att gå ut som frivillig med ett större eller mindre antal av sitt
eget manskap vid förbandet. Trots detta kunde emellertid, när
det gällde vissa specialförband, flygdetachement, vissa luftvärns
och andra artilleriförband etc., ordnas just en sådan
frivilligrekrytering. I dessa fall blevo också frivilligförbanden snabbt
och effektivt stridsberedda och praktiskt taget omedelbart efter
ankomsten till Finland satta i funktion. Först genom
högkvartersorder av den 22 och 27 februari skapades förutsättningar för
organiserandet av frivilliga förband ur de svenska regementena
av soldater, som utan tidsödande samövning och utbildning skulle
ha kunnat tagas i bruk. Då var det emellertid redan för sent. Att
det, såsom av försvarsministern gjorts gällande, skulle varit
möjligt att tidigare få tillstånd till dylik rekryteringsverksamhet
förefaller den, som kunnat följa frivilligfrågans behandling av
regeringen, minst sagt osannolikt. Som förhållandena gestaltade
sig blev anslutningen från förbanden i norr aldrig vad
Frivilligkårens ledning hoppats. Detta förhållande inverkade i hög grad
fördröjande på kårens uppsättande.
Som tidigare nämnts, var tillströmningen till Frivilligkåren
under krigets första dagar lovande. Av de i Stockholm anmälda
försvunno emellertid en del genom inkallelserna i december.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
