Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska frivilligrörelsen. Av Stig Jägerskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dröjsmålen med Frivilligkårens organiserande och tystnaden kring
frivilligrörelsen verkade därefter säkerligen återhållande, sedan
entusiasmen under krigets första dagar något svalnat. Först efter
jul kan man säga, att anmälningarna åter togo ordentlig fart.
Rekordet torde då hava varit bortåt 600 om dagen. Sedermera
följde en ny nedgångsperiod, möjligen framkallad av olika
samverkande orsaker såsom en viss överskattning av Finlands
försvarsmöjligheter, säkerligen i någon mån ock av att
skidkunnighetskravet, efter i kåren vunna erfarenheter, måste skärpas,
kanske ock av det förhållandet att den grupp medborgare, som
lättast lät sig påverkas av frivilligtanken, icke var så stor och
andra grupper först nåddes med en mera intensifierad
upplysningsverksamhet och sedan rörelsen vunnit allmänt erkännande
och stöd. En ny uppgångsperiod för frivilligrörelsen kom i
februari, förklarlig dels med hänsyn till att det nu började stå
klart, att Sverige icke officiellt skulle sända Finland hjälp i form
av trupper, dels ock med att frivilligtanken numera vunnit allmän
anslutning och kunde spridas med effektiva metoder, ävensom
med de betydligt bättre villkor, som nu, tack vare bl. a.
Rusthållen, kunde erbjudas de frivilliga. I mitten av mars var efter
alla dröjsmål och motigheter den planerade frivilligkåren med
sina tre grupper färdigbildad. Av dessa hade då redan två insatts
i strid, den tredje stod inför uppbrott. Vid sidan härav hade
Finlandskommittén dessutom kunnat organisera vissa förband i södra
Finland, främst luftvärn och ett kustartilleriförband till östra
Nyland, jämte en icke obetydlig maritim hjälp.
Alla samhällets lager och alla rikets olika delar voro företrädda
i Svenska Frivilligkåren. Fullt säkra statistiska uppgifter
föreligga ännu icke beträffande dess sammansättning. Så mycket
kan dock sägas, att Stockholm och Göteborg voro rikligen
företrädda i kåren (med cirka 2,000 och cirka 600 man). Av
landskapen torde Småland och Östergötland kunna uppvisa särskilt
vackra resultat, de norrländska landskapen sannolikt något mindre
goda, väl beroende dels på inkallelserna, dels ock delvis på lokala
förhållanden — kommunistisk påverkan, vissa motsättningar
mellan svenskt och finskt i Norrbotten m. m. En påfallande stor del
av kårens medlemmar voro industri-, grov- och transportarbetare.
Landsbygden var dock ingalunda dåligt företrädd. Av
universitetsungdomen — som man kanske i större utsträckning skulle ha
väntat finna representerad i kåren — synes större delen hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
