Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Kriget i luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gentemot en motståndare, som har herraväldet i luften och väl
utnyttjar detta, ha främmande lantstridskrafter, särskilt under rörliga
operationer, mycket svårt att hålla stånd. Tidigare har det varit
verkan under förföljning, som varit mest påtaglig, nu ha bombförbanden
även visat sig kunna hindra en framryckning. De allierades
land-stigningsstyrkor fingo inom kort göra helt om marsch inför det tyska
flygvapnets tryck.
Trots att flygningarna i regel utförts på låg höjd, ha förlusterna
icke varit stora, i varje fall icke så stora, att de framtvingat ett
försiktigare uppträdande. Luftvärnets verkningsförmåga under dessa
operationer har icke imponerat. Det norska luftvärnet har med
säkerhet varit svagt, men ej heller de allierades luftvärn synes ha kunnat
lösa sin uppgift. Likväl måste man antaga, att luftvärnsutrustningen
varit god; något annat skulle ha varit helt ansvarslöst. Det enda, som
verkligen skulle kunnat lätta trycket på de norska och allierade
trupperna, skulle varit starka jaktförband, som hållit de tyska
bombförbanden i schack. De luftstrategiska förhållandena voro emellertid
sådana, att några baser för jaktförband knappast kunde upprättas på
norskt område. Minst en jaktdivision synes dock ha överförts och
baserats på en insjö i Dovremassivet. Den måste dock, efter en del
framgångar, åter draga sig tillbaka, bl. a. till följd av att tyskarna
upptäckte tillhållet och bombade det. Under dessa förhållanden blev
flygbasbekämpning det enda verksamma sättet att bestrida tyskarnas
herravälde i luften. Det engelska flygvapnet har också satts in i en
rad kraftiga anfall mot flygplatserna i Norge och Danmark. Anfallen
ha huvudsakligen utförts under mörker, varvid engelsmännens
utbildning visat sig bära frukt. Verkningarna ha helt visst varit stora,
men anfallen ha likväl icke kunnat lamslå tyska flygvapnets
verksamhet. Baseringsförhållandena för de anfallande engelska förbanden
ha varit mycket ogynnsamma; avståndet till Oslo från baser i
hemlandet är 900 km. Även flygförband från hangarfartyg ha insatts för
att ta upp striden med tyska flygvapnet, men deras verkan i detta
syfte har endast varit sporadisk, bl. a. därför att fartygen själva måst
undvika motanfall.
Det största intresset under det norska kriget torde ha väckts av
kampen mellan sjö- och flygstridskrafter. Vilken roll har det tyska
flygvapnets tryck på engelska flottan utövat i det skådespel, som
slutade med den allierade expeditionskårens flykt? Ändan sedan den 2/4,
då det hittills största anfallet på Scapa Flow utfördes, ha ständiga
strider pågått mellan engelska örlogsfartyg och tyska bombförband.
Tyskarna tillskriva sig härvid en rad framgångar ifråga om sänkta
fartyg, som engelsmännen i huvudsak förneka. Det synes emellertid
vara obestridligt att tyska flygvapnet genom anfallen i
operationernas början satt sig i en sådan respekt, att engelska flottan aldrig
vedervågat den enda operation, som verkligen synes ha kunnat göra
slut på det tyska väldet i Norge, nämligen att blockera Oslofjorden
och norska sydkusten. De tyska trupperna i Norge leva på att
sjötrafiken med hemlandet kan hållas öppen, men både Kattegatt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
