Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Riksdagens ålderspresidenter. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagen — han dog först 1918, vid 95 års ålder — följde
finansministern från 80-talets systemskifte i tullfrågan, riksmarskalken
Fredrik von Essen, som officierade t. o. m. 1906 års riksdag. När
denne ädling då avsade sig mandatet, var han den ende i bägge
kamrarna, som bevistat alla riksdagar efter representationsreformen.
Tillhopa nådde von Ehrenheim och von Essen upp till 44 resp. 45
riksdagar. Vid 1907 och 1908 års riksdagar var talmannen greve
Gustaf Sparre, godsägare å Mariedal i Skaraborgs län — f. d.
statsutskottsordförande och ledande frihandlare — den till riksdagsåren
äldste; han invaldes i första kammaren 1870 och hade dessförinnan
deltagit i ståndsriksdagen (den siste senator, som uppträtt på
riddarhuset, var f. finansministern överståthållare Gustaf Tamm, som
lämnade första kammaren 1909 men med fyra långa avbrott tillhört
tvåkammarriksdagen; den siste ståndsledamoten i riksdagen var
Visbybiskopen H. von Scheele, vilken som ung adelsman
bevistade 1865/66 års riksdag och tillhörde andra kammaren 1900—1911).
Greve Sparre föredrog emellertid att följa Lagerbielkes
exempel som talman och överlät åt den näst äldste att öppna
riksmötet. På så vis kom Erik Gustaf Boström — då
universitetskansler men med blott 35 riksdagar mot Sparres 43 — att vid
öppnandet av 1907 års riksdag hålla sitt sista riksdagstal; han dog
månaden efter. Boström var den förste ofrälse ålderspresidenten i vårt
överhus. Under återstoden av 1907 års riksdag tillkom värdigheten en
föga känd namne till den store rikspolitikern, godsägare N. J. Boström
i Simmatorp, Skaraborgs län. Malicen påstod att denne store tigare
hösten 1907 avsade sig mandatet av rädsla för att behöva framträda
inför kammaren 1908, men han hade dock ett ganska plausibelt skäl
för avsägelsen: han var 83 år gammal, en ålder som under
tvåkammarriksdagen endast Gunnar Wennerberg och kanske någon till
överträffat; egendomligt är emellertid att han kunde nå fram till
ålderspresidentens dignitet trots att han vid invalet i riksdagen var 50 år
gammal och till på köpet under ett par år stod utanför
folkrepresentationen. Nitton år yngre än N. J. Boström men med samma antal
riksdagsår som denne (34 riksdagsår 1907) var generaldirektören i
fångvårdsstyrelsen Sigfrid Wieselgren, ledande centerpolitiker kring
1880 och sedermera från sin riksdagsverksamhet mest känd för sina
humanitära strävanden. Han fungerade som ålderspresident fr. o. m.
1908 till sin död 1910. Vid den efterföljande riksdagen, den sista före
»det demokratiska genombrottet» och Staaffs upplösning av
kammaren, officierade f. d. generaldirektören i statskontoret Albert
Andersson, mindre känd som riksdagspolitiker än för sina
grundskatteutredningar; han hade 37 riksdagar bakom sig mot den kort före till
första kammaren överflyttade lantmannahövdingen Pehr Pehrssons i
Törneryd 34.
Vid upplösningen 1911 föllo eller avsade sig veteranerna, och ny
ålderspresident blev Olof Jonson i Hov med ett så lågt riksdagstal
som 31. Denne högt begåvade bondeledare, vars storhetstid inföll på
90-talet i andra kammaren, var nu 72 år; han hade invalts i riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
