Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 29 juli 1940 - Brustna band
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott genom sin plötslighet och fullständighet utan även psykologiskt
och tekniskt påminner om Preussens av 1806 — måste rent
oreflekterat öka benägenheten att skjuta skulden från sig själv och på en
bundsförvant, vars insatser ej voro alltför påtagliga. Mycket tyder
även på att den engelska ledningens psykologiska handlag i
umgänget med Frankrike ej varit särskilt gott. Jordmånen var således
god för bitterhet och ömsesidiga beskyllningar.
Men det är ej blott dessa känslostämningar, som ligga bakom det,
som nu trätt i öppen dag. Mer och mer blir det tydligt, att det så
kallade franska miraklet denna gång varit blott skenbart och att
trots kampen för livet mot den yttre fienden en förbittrad
inrepolitisk strid hela tiden pågått bakom kulisserna. Här torde man ha att
se ett arv från de olycksaliga folkfrontsåren, vilkas yttre och inre
missgrepp och katastrofer drivit upp partimotsättningarna till en
grad, där fäderneslandet trädde i bakgrunden. Reynaud — av allt
att döma den ende betydande statsman, som fransk parlamentarism
kunnat skapa efter Clemenceau och Poincaré — hade därför aldrig
en säker ställning. Inom vida kretsar gällde hatet mot folkfronten
och ängslan för hotade sociala förmåner mer än Frankrikes framtid.
I dessa läger har tydligen Pierre Laval, mannen med den vita
halsduken, de svarta tänderna och de på obekant sätt samlade
millionerna, drivit sitt spel. Ett avfall från England och ett närmande till
de latinska systernationerna Italien och Spanien har framstått som
bästa sättet att nå en hygglig fred och att rädda den sociala hierarkin.
Laval har här kunnat bygga ej blott på öppet fascistiskt
orienterade kretsar av eldkorstyp utan även på en del vanliga
konservativa element samt på det neosocialistiska partiet — dit nuvarande
inrikesministern Marquet hör — som redan tidigare haft vissa
nationalsocialistiska sympatier och varifrån förliden sommar kampanjen
mot »att dö för Danzig» utgick. Denna konstellation har så vunnit
stöd i tongivande militära skikt inom både armén och flottan.
Desperationen över det förintande nederlaget, harmen över folkfrontens
militära försummelser och bitterheten över den ringa engelska
hjälpen ha betytt mycket, men vissa generaler, framför allt Weygand
själv, hade redan tidigare ansetts hylla fascistiska sympatier.
Händelserna kring Reynauds fall ha i viss mån karaktär av en
formellt inom författningens ram utförd statskupp. Kamrarna synas
ha ställts helt utanför regeringsskiftet och sammankallades ej, förrän
de stodo inför ett i allra högsta grad fullbordat faktum. Den
parlamentariska seans, som sedan uppförts i Vichy, torde i Frankrikes
historiska äga en ganska adekvat förebild i de parlamentariker, som
sammantrummades på kvällen den 19 brumaire för att bekräfta de
nya makthavarna, några timmar efter det att Murats grenadjärer
gjort rent hus med den första republiken.
Hos Pétain och hans inspiratörer äro vissa tendenser uppenbara.
Inrikespolitiskt hyllar man något slag av fascism. Visserligen har
regeringen förklarat, att den nya konstitutionen skall hålla sig inom
ramen för de republikanska idéerna och den gällande författningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
