Svensk Tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1940 / 561 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 12 okt. 1940 - Baghdad-banan färdig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för det tyska inflytandet i Främre Orienten bildar det rysk-engelska
fördraget av 1907 angående Persien. Enligt detta uppdelas Persien
i en nordlig rysk intressesfär och en sydlig engelsk, medan den
mellanliggande neutrala zonen är gemensam intressesfär för båda
makterna. I de två intressesfärerna i norr och i söder skulle icke en tredje
makt tillåtas att skaffa sig politiska eller ekonomiska fördelar. Om
den neutrala zonen sades härvidlag ingenting, men detta ansågs
knappast vara behövligt, då den till allra största delen bestod av öde öknar
och berg. Trots detta visade sig det tyska inflytandet i Persien öka
med oerhörd fart, och 1912 hade Tyskland i fråga om handelsutbyte
nått upp till fjärde platsen. Det var endast Ryssland, Storbritannien
och Turkiet, som gingo före. Detta hade skett trots de hinder den
rysk-engelska överenskommelsen skapat och var ett mycket gott bevis
på den tyska industriens och företagsamhetens livskraft.



Strax före världskriget hade man i London insett att det icke i
längden gick att stäcka den tyska handelsexpansionen i Främre
Orienten genom en negativ politik och ej heller i längden förhindra
Baghdad-banans fördigställande. Man började nu i stället att
förhandla med Tyskland, och det kom till stånd en överenskommelse
— endast några månader före världskrigets utbrott — om att även
engelskt kapital skulle få ingå i banföretaget, och att den del av
banan, som skulle gå mellan Baghdad och Basra i söder, skulle helt
ställas under engelsk kontroll. Förhandlingarna fördes under den
självklara förutsättningen, att det korrumperade sultan-Turkiet icke
skulle ha något att invända mot överenskommelsen. Den sidan av
saken var icke svår att ordna.

Så kom emellertid världskriget, och det dröjde icke länge, förrän
den tyska handeln på Främre Orienten på grund av kriget avtog och
så småningom helt upphörde. Det låg emellertid icke i engelskt
intresse, att järnvägsförbindelsen fullbordades, och i den 1916
ingångna s. k. Sykes—Picot-överenskommelsen mellan Storbritannien
och Frankrike angående Turkiets uppdelning stadgades uttryckligt,
att den sista ofullbordade delen av banan icke finge färdigställas.
Fruktan för att banan senare ändå skulle komma att utnyttjas av
tyskarna var icke helt över.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>