Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Helsingfors universitet — 300 år. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexander I gjorde för att försäkra sig om sina nya undersåtars
tacksamhet och trohet. Finland fick genom lantdagen i Borgå ställningen
av en autonom stat med en inre självstyrelse, vari den ryska
regeringen blott föga inblandade sig. Denna välvilja från monarkens
sida kom även i rikligt mått Åbo akademi till del. Antalet
lärostolar ökades, lärarna fingo sina löneförmåner förbättrade och det
arbetades ivrigt på fullbordandet av det nya akademihuset,
vartill grundstenen lagts av konung Gustaf IV Adolf år 1802. Det
invegs år 1817 i sammanhang med den fest, varmed
reformationens tvåhundraårsjubileum firades. Också andra byggnader
uppfördes för akademiens räkning, såsom ett astronomiskt
observatorium, som blev färdigt år 1818. Dock är det icke riktigt att,
såsom man stundom gjort, framställa allt detta som »skänker» av
monarken; utgifterna bestredos med finska statsmedel.
De yttre betingelserna för akademiens fortsatta verksamhet voro
således gynnsamma. Så mycket mera anmärkningsvärt är det att
en avmattning i universitetsarbetet inträdde under de första
decennierna av den ryska tiden. De gamla professorerna avgingo den
ena efter den andra och de nya voro i allmänhet föga betydande.
»Hufvudorsaken till avmattningen i det intellektuella arbetet
— skriver Heikel — måste man söka däri, att akademiens lärare,
liksom andra medborgare, hade svårt att finna sig till rätta i det
nya läge de råkat i genom den ryska erövringen.» Upplösningen
av den nära förbindelsen med Sverige var till en början mycket
menlig. »Våra professorer hade stått i synnerligen livlig personlig
och skriftlig beröring med svenska forskare. I vittra och
vetenskapliga sällskaps skrifter hade de publicerat undersökningar och
uppsatser. En sporrande tävlan hade uppstått. Även konkurrensen
med svenska forskare om professorsplatser hade verkat eggande.
All kontakt med Sverige hade visserligen icke upphört, men den
hade blivit lösare, fått en mera tillfällig karaktär.»
Alexander I:s välvilja mot universitetet förblev oförändrad
under hans senare år, men man kände likväl ett allt hårdare tryck
av den ryska handen, ju mera den politiska reaktionen fick
överhand i regeringssystemet. Det ansågs som ett stort nådebevis av
monarken, då han år 1816 utnämnde sin son Nikolaus till
akademiens kansler. Efter Alexander I:s död utnämnde den nye
kejsaren sin minderårige son Alexander till sin efterträdare på
kanslersposten. Man visste icke då, att ett hotande moln höll på att
uppstiga på akademiens horisont. Det urladdade sig efter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
